Två tuffa dagar

Två dagars utbildning i 7-Tjugo, en kurs i hur man coachar ungdomar på bästa sätt, det ska jag sätta tänderna i med start i morgon bitti. Första gången jag lämnar valpen i mer än 6 timmar och första gången på länge som hjärna ska få jobba. Ska bli kul att se resultatet av det. Och hur mycket separationsångest jag kommer ha innan jag äntligen är hemma efter 10 timmar utan bebis. Självklart har jag drabbats av en riktig dunderförkylning och går runt och snorar och fräser och känner mig som om skallen var full av blöt bomull. Jag kommer verkligen vara kursens stjärna... ;)

Nästan nästan klart...

Äntligen börjar det bli lite ordning på kaoset i Bandan. Kartongerna är uppackade och alla skåp och lådor i ordning. Kvar finns lite papper att sortera och kläder att tvätta eller slänga, och så förstås Lillprins Bus rum som behöver uppdateras lite för att duga i mammas ögon. Lekmatta, leksakshylla och en byrå skulle bli fint därinne, och så nya gardiner och en rullgardin. Hans rum ligger på södra sidan så det vore lite otäckt om han skulle börja vakna vid soluppgången varje morgon. Fast den risken kanske inte är så överhängande i det här grådiset! En taklampa och ev en rolig vägglampa ska han väl ha också, sen är nog rummet i ordning. Just nu känns det som lampa, rullgardin och en matta är det viktigaste, så det blir en tur till Ikea snarast. Pappan ska få ett nytt skrivbord också eftersom jag kastade ut hans gigantiska ekmöbel som tog upp alldeles för mycket plats. Vi har ju ändå bärbara datorer båda två, så ett litet behändigt skrivbord med lådor el klaffar på sidorna vore väl mer genomtänkt? Det känns som om årets julklappshandling kommer gå till huset och hemmet, och lika bra är väl det?

Vi flytt' vi!

Mitt i flyttkaoset befinner vi oss när alla andra firar advent! Vi fick snabba besked om en nyrenoverad 3:a hos samma fastighetsägare, med inflytt snarast möjligt. Så igår kånkade vi möbler och flyttkartonger om vartannat, tur att det finns goda vänner som kan ställa upp med kort varsel! Faster Alice tog hand om barnpassningen medan vi andra slet som små djur. Det tog faktiskt inte alls så lång tid som jag trodde, men det finns fortfarande småsaker kvar att göra. Typ tömma skafferiet och plocka över lampor och flytta telefon och bredband... Röja förrådet ska vi göra i veckan. Och så flyttstädningen givetvis, ryyyyys! Skura badrumsgolv och rensa golvbrunnar med en bebis i bakhasorna är verkligen ingen höjdare. Vi får nog leja bort bebisen om vi ska lyckas genomföra det här någorlunda snabbt!

Advent vadå?

Måste hålla med Barbaskön idag, adventsstädning är ett ord som inte existerar i Bandhagen. Plocka undan saker och hålla ordning i vardagsrummet (läs: lekrummet) gör man ju var och varannan dag, det räcker så väl. Adventspynta vet jag inte riktigt hur andra gör, men här ställer vi en stake i fönstret och sen är det klart. Till julen tar vi dock i lite extra, det ska erkännas. Då plockar vi fram blockljus med doft av kanel och ställer ett par snögubbar på köksbordet, och sen är det julfint ända fram till påsk! Eller till annandagen i alla fall, då brukar jag tröttna och städa undan alltihop. Som ni förstår går det ganska fort det också... :)

Fy skäms

Ibland undrar man hur det kommer sig att man inte kan hindra sig själv från att babbla för mycket. Man vet ju hur jobbigt det är när andra kommer med jobbiga kommentarer, och så upptäcker man att man sitter och gör precis samma sak själv. Under dagens mammafika överträffade jag nog mig själv i den grenen. Trots att alla andra slitna småbarnsmammor sitter och ser närmast gråtfärdiga ut av tröttht, sitter jag och beklagar mig över att bebisen bara sovit 11,5 timmar i natt. Jag kan förstås inte låta bli att vara stolt över min bravur, att ha fått världens envisaste bebis att sova 12 timmar per natt, men man kanske inte ska trumpeta ut detta i tid och otid i alla sorters forum. Man vet som sagt själv hur jobbigt det är med dessa människor som alltid envisas med att berätta hur bra de har det, och så sitter man själv och rapar upp käcka kommentarer som ingen vill höra. Shame on me!

Inga men

Lite förhöjd kroppstemp men aldrig över 38 grader, några dagar med lite extra klängighet och några nätter med sämre sömn, annars verkar inte svinsprutan ha lämnat några större men på lillprinsen. En morgon vaknade han redan kl 6 och fick för sig att det var dags att gå upp. Mamma försökt lägga ner och ramsa om och om igen ("nu ska vi sova, det är inte morgon än"), men till slut gav pappa upp och plockade upp liten ledsen skrutt. Som naturligtvis var hungrig som en varg efter att ha hoppat över kvällsslurken dagen innan, vilket mamma borde ha vetat, men nyvaken och trött som få så tänker man inte alltid så långt. Det kompakta mörkret på morgonen gör att man bara vill borra ner huvudet i kudden och somna om. Tur att man fortfarande kan ge lite frukost i sängen innan man blivit tillräckligt klar i huvudet för att gå upp och koka gröt.

En avklarad!

EN i familjen är numera vaccinerad mot fläskflunsan! När vi kom till Ekorren i morse fick vi höra att vaccinationen av småbebisar (6 mån-3 år) precis kommit igång på vårt BVC, och att dagiset i närheten hade 13 fall av insjuknade. Så vi tog en sväng förbi och fick sprutan vi också. Vi hade nog lite tur, för under gårdagen hade det stått 350 barn (och 350 föräldrar) i en låååång kö för att vaccinera sig. Men vi kom 10 minuter innan de stängde och då var det bara vi där, så vi fick komma in direkt. Än så länge verkar inte bebisen ha reagerat nämnvärt på det inträffade, men lite feber och klängighet får man väl vara beredd på. Det hade ju varit skönt tat få sin egen spruta fixad samtidigt men härnere verkar det inte bli nån vaccinering förrän i december (om man inte tillhör riskgrupper). Hoppas hoppas man håller sig frisk till dess!

Varde ljus

Det börjar dra ihop sig för ljusterapi för min del. Varje år tror jag att jag inte ska behöva, och varje år upptäcker jag i det gråa höstvädret att "oj vad trött och låg och osocial jag blivit", och inser att det är dags att ladda ljus igen. Fast det är ju ganska fantastiskt vad lite vitt ljus kan åstadkomma! Bota alltifrån trötthet och depressioner till sockerberoende och osocialt beteende. Nu väntar jag bara på att få sätta igång, tills dess får ljuslampa och dagspromenader räcka.

Rugguggla

Strax efter kl 16 och det är redan mörkt som natten ute! Inte undra på att många börjar drömma sig bort till soliga stränder och värme. Härnere har vi absolut ingen snökänning alls, det är bara duggregn och ruggväder dagarna i ända. Skönt att hålla sig inne med andra ord, det blir hellre att man bäddar ner sig i soffan med en kopp te och en bra film än att man ger sig iväg på träning och liknande aktiviteter. Nej, här är det mysdagar som gäller, och såklart en massa bebisfika dagarna i ända.

Hallelujahmoments

Om man kunde dela ut ett eget Nobelpris, så skulle jag nog göra det nu. Förresten skulle jag ju ha fått ett själv också, enligt Emilias mamma, efter att ha tipsat om hur man kan göra med bebisar som vänder sig och vaknar hela nätterna. De hade inte sovit många timmar per natt och var desperata efter tips när jag berättade hur vi gjorde med Arvid; en kudde på vardera sidan i spjälsängen, så blir vändningen inte så lätt att genomföra. Det hade tydligen fungerat över förväntan, med bättre sömn och gladare mamma som resultat!
Men om jag skulle dela ut ett eget pris skulle det bli till Anna Wahlgren, denna tärda och lite lätt skräckinjagande niobarnsmamma, som med några enkla grepp förändrat tillvaron för slitna outsövda småbarnsföräldrar.
Man ska som sagt inte ropa hej, det är då problemen börjar igen, men från att ha vaknat varannan timme och käkat sig igenom nätterna sover Arvid nu 12 timmar i sträck utan vare sig napp eller tutte. Peppar peppar, jag hoppas det håller i sig! Helt otroligt vilken skillnad det gör att få flera timmars sammanhängande sömn, både för oss och för bebisen som numera äter som en häst på dagarna. Närmare ett hallelujah-moment än så här kommer man nog inte i bebisträsket! :)

Burr burr

Höll på att få en chock när jag kollade in termometern nyss: minus fem grader!! Och vi som är snuviga och sega och helst bara skulle rulla in oss i duntäcket och sova hela dagen, vi måste såklart ut och få lite frisk luft så inte ungne klättrar på väggarna. Det blir nog till att ta fram overallen och packa ner sig i vagnen. Vi ska nog ta en sväng till en loppis/second hand i Älvsjö som specialiserat sig på barnkläder och leksaker, alltid kan man väl hitta nåt roligt där. Det vore ju skönt med nån smart leksak som små vildar kan uppehålla sig själva vid ett längre tag...!

Snuvigt och sömnigt

Håhå håhå, nu börjar energin tryta igen. Precis när man suttit och ojjat sig över alla förkylningar som folk verkar drabbas av i tid och otd så åker man självklart på en själv! Inte bara jag förresten, hela familjen är ganska snoriga och trötta och dåsiga. Arvid har tagit sina första stapplande steg runt bordet -med stöd förstås- och provsmakat både fjärrkontroller och mobiler. Han har upptäckt att man kan komma åt TV:n om man hittar nåt att stå på, och han har lärt sig somna själv. Utan napp. Utan tutte. Och utan mamma! Det låter nästan för bra för att vara sant så jag skriver inte så mycket mer, det vet vi ju sen tidigare att det kan vända väldigt fort om man säger saker högt. Därför viskar vi bara lite tyst: Bebisen har börjat sova, hurra hurra hurra! *peppar peppar, ta i trä*

Samla kraft för förändring

En snorig bebis har vi just nu, som dessutom verkar ha mardrömmar. Eller i alla fall svårt att komma ner i djupsömn. Han kämpar och kämpar men istället blir det gråt och skrik, och självklart rätt så trötta kinkiga dagar. Han kryper efter mig från rum till rum när han är på sitt tröttaste humör, nu kan inte ens trösklarna stoppa hans framfart. Om man ska tro på "Växa och upptäcka världen" så går han just nu igenom en ny fas och är extra klängig på grund av detta, men sovit dåligt har han ju gjort i snart två veckor nu. Ungefär sen vi flyttade in spjälsängen till oss... Nu gör vi ett försök med sängen i vardagsrummet igen, samtidigt som vi ställt oss i internkö för en 3:a OCH laddar för att våga/orka/klara av att köra en "sova-hela-natten"-kur. Tre överjävliga kur-nätter utlovas, sen ska det börja vända. Så nu gäller det att kraftladda och motivera sig för att göra ett försök, eller att vänta på den där 3:an då. Såg just en fin trerummare med kakelugn i grannskapet, med utrop på 1,5 miljoner. En liten lottovinst skulle sitta fint just nu!

Att avvänja ett matvrak

Nu har jag beställt sömnboken som jag fick tips om av Caroline, samt "Sova hela natten" av Anna Wahlgren. Det sägs ju att bebisar över 6 månader inte ska behöva äta på nätterna, men det verkar inte den här killen ha fattat. Jag som hade dragit ner på amningen till 1 gång per natt, har fått börja om med amning var tredje timme igen. Han äter ju som en häst på dagarna, han KAN inte vara så hungrig! Men hur 17 gör man för att dra ner på amningen när han vaknar och skriker och detta är det enda som får honom tyst igen? Alla tips mottages tacksamt, av trött och sliten småbarnsmamma!

Gråa lata dagar

Det här gråa mörka trista skitvädret gör verkligen att man tappar initiativfömågan helt. Det blir inte många knop gjorda såna här dagar, särskilt när man inte sover helt hundra. Fast under veckan har vi varit ganska företagsamma och träffat mammagruppen, gått på babysalsa, varit på Ekorren och ätit våfflor, hälsat på farmor och faster Alice och fikat med Sussie. Och så bakade vi ju hjortrongrottor igår och stekte en skinkstek till kvällen. Men idag lutar det åt en enkel barnvagnspromenad, och kanske ett pass på gymmet. Nåt måste man ju göra för att bygga upp musklerna igen, jag drar mig för att erkänna att jag väger nästan 6 kg mindre nu än innan jag blev gravid, och en stor del av detta är nog den obefintliga muskeltillväxtens fel. Bära bebis hela dagarna får man ju knappast några snygga lårmuskler av!

Framtida planer

Den här fantastiska musikalen med Rolf Lassgård och Helena Bergström hade jag tänkt gå och se i helgen. Men nej nej, den var ju fullbokad tom början av november! Nu är ju inte det så himla långt tack och lov, så jag får väl ställa in mig på att göra en helkväll då istället. Längtar!!!

Sömnlöst

I natt funderade jag hur det kommer sig att det faktiskt finns föräldrar som orkar skaffa FLER barn. Som om det inte vore nog jobb med ett! I nästan en vecka nu har Arvid inte sovit mer än 2 timmar i sträck, och som det tär på kroppen är det svårt att förstå hur man skulle orka med en eller ett par barn till. I natt sov han iofs mellan kl 02 och 07, men då kunde inte jag somna om eftersom jag låg på helspänn och väntade på att han skulle vakna igen. Jag provade allt; djupandning, öronproppar, varm mjölk med honung, men utan resultat. Sista gången jag kollade på klockan var den halv sex, och då gick jag ändå och la mig kl 23. Undrar vad jag ska testa för metod i natt; kanske spikmatta och jasminte? För nu är det ju inte längre han som sover dåligt, det är jag. Och det gör ju frustrationen ännu värre att veta att jag egentligen skulle kunna sova ut dessa timmar, men istället ligger vaken och vrider mig. Hoppas hoppas det vänder nu, för jag börjar bli så blek och sliten av det här sömnlösa livet att folk snart misstar mig för en av skådisarna i True Blood. En riktigt rolig serie för övrigt, som förstås går alldeles för sent för utslitna småbarnsföräldrar!

Krypet kryper

Husfriden är numera helt över -eller den upphörde väl för sisådär 7 månader sen, men nu är det verkligen ingen risk för att man ska bli försoffad. Ett två tre kryp, sen ålar man sig fram till det man vill komma åt. Det går i en rasande fart att skruva på stereon och riva ut dvd-filmer och hitta på allehand roliga hyss. Och när man tröttnat på det så drar man sig såklart upp och försöker få fart på TV:n. Det är ett ständigt passande och plockande numera. Vi kanske också får ta till vattensprutan, det verkar ju fungera för både hundägare och kusinföräldrar. Eller skaffa en lekhage så det blir lite lugn och ro igen!

Ett steg fram och två tillbaks

Vi flyttade in bebisen i sovrummet igen i natt. Han får ju åka fram och tillbaka som värsta jojjon, men nu funkar det inte längre att natta honom i vår säng och sen flytta ut honom, han kryper iväg mot kanten hela tiden. Natta i vardagsrummet är ingen höjdare eftersom han vänder sig helt om och ligger och kollar på TV. Och bebisar som ser på TV är ingen hit i min regelbok. Så nu sover han i sovrummet igen, ett litet tag i alla fall, medan mamma desperat börjar leta efter en trea. Eller ett sånt där fint radhus med utrop på 3,8 miljoner, det vore väl trevligt! Man kanske ska bli personlig tränare åt Paul Anka så är den biten fixad!

Stör ej, avfrostning pågår!

Vi hade finbesök förra veckan, när Mommo kom ner och stannade i dagarna tre. Jättekul med övernattningsbesök -hint hint- och helt underbart att se hur roligt hon och lillgrisen har tillsammans! De förstår varann så bra, de har liksom en egen grej ihop. Självklart passade vi på att få lite saker gjorda också; Mommo med medhjälpare frostade av frysen, pappan gjorde rostbiff med pepparsås och jag rullade tummarna... Näe jag fixade faktiskt en äppelpaj med vaniljsås av äpplena som åkt ända från trädgården i Norrkämsta. Gott samarbete helt enkelt!

Rena kapet

Arvid invigde nya jackan på väg till Ekorren i morse, dvs Öppna förskolan, eller "Öppna" som man säger hemmavid. Det var lite småruggigt i luften och 2 grader varmt, så den kom väl till pass. Verkade funka bra att sova i utomhus också. Vilket kap för bara 20 spänn!

Bytt är bytt

Mer än en vecka sedan jag uppdaterade bloggen, det är ju lite illa. Men veckan har varit späckad med besök och aktiviteter, och dessutom kan jag stolt meddela att jag tagit tag i ett par av de saker som legat på väntelistan. Tex gått igenom alla urvuxna bebiskläder, lagt ut ett par på Tradera och tagit med resetn på bytardag i Tallkrogen! En bytardag som jag hittade av ren slump, det satt en liten ensam lapp på anslagstavlan nere i centrum om att det skulle vara bytardag i helgen. Det blev till att göra en snabb genomgång och märkning av kläder, och sen sprina ett par vändor fram och tillbaka för inlämning, shopping och uthämtning. Det blev en hel del sålt för allt mellan 15-60 kr, så jag kom hem med strax under 300 spänn. Sen passade jag naturligtvis på att köpa en pyjamas till Arvid för 5 kr och en jacka för 20 pix, men det känns som ett överkomligt svinn.

Fikamys på norrländskt vis

Så här mysigt är det att vara på bästa bebisfiket, Märtas i Ljusdal! Önskar verkligen att nån ville starta en liknande barnvänlig oas härnere, så man med gott samvete kan äta kladdkaka dagarna i ända och veta att ungarna har hur skoj som helst!

En shopaholics uppvaknande

Har spenderat den senaste tiden med att ha dåligt samvete över alla dessa bebiskläder som ligger i drivor i lägenheten till ingen nytta, urvuxna nyinköpta knappt använda babykläder i storlek 50-62. Jag trodde i mitt stilla sinne att jag hade växt ur shopaholic-tendenserna, det är ju sällan man handlar prylar och kläder till sig själv för stora pengar. Istället tvingas jag inse att den här bebisen har en garderob vars utsvävningar vida överstiger min egen, min sambos och förmodligen även grannarnas. Vad sägs om 14 t-shirts i storlek 62-68? Samtidigt som ungen har 22 bodys i samma storlek?! Och jag har absolut ingen aning om hur det går till, jag har dåligt samvete över att han inte har nånting att ta på sig och helt plötsligt spränger garderoben alla gränser! Det känns lite som att gå i sömnen; man drömmer att man är hungrig och vaknar upp och inser att man sitter och tuggar på disktrasan. Till mitt försvar får jag väl säga att en del kläder är arvegods och utlåningar, men den större delen är nyinköpt och använt ett par gånger. Kanske dags även för mig att bli en Tradera-mamma?!

Peppar peppar!

Liiiten ljusning på bebisfronten, idag verkar han ha fått lite bättre humör. Jag har nästan fått duscha i fred, fick kasta mig ut ur badrummet med vått hår och kladdig foundation för att förhindra en annalkande skrikattack, men i övrigt har bebisen nästan varit sitt vanliga jag. Vi tog en två timmars promenad till Globen och tillbaka i sällskap med Hanna K och 11 månader gamla Elsa. Arvid var mycket imponerad av tjejsällskapet som kunde både stå och gå, så nu dröjer det väl inte länge innan han tror sig kunna göra samma sak. Men än så länge får han nöja sig med att krypa. Moster Monika visade ju hur man skulle göra och nu är det ett väldigt stående på alla fyra, ett litet kryp framåt och sen ner med magen i marken igen. Det kanske är lika bra att det tar sin lilla tid, så den här amningshjärnan får tid på sig att få ordning på barnsäkerheten i lägenheten.

Dessa underbara dagar...

35 minuter, det är nog den längsta vakenperioden vi haft utan bebisgråt idag. Allt har varit fel, precis allt, och det enda som hjälpt är att bära runt på skruttungen som ett litet kolli. Att äta eller fixa fika med 8,5 kg bebis på armen är numera ingen konst, men att laga mat och diska med en hand? Där går gränsen! Tur att det finns andra i hushållet som kan sköta den biten. Det står att den här kinkighetsperioden inte varar mer än 1-2 veckor, tack och lov säger jag. Ett par till såna här dagar och jag kommer lägga ut mer än bara bebiskläder på Tradera!

Ett steg fram och två steg bak

Äntligen tillbaka i den förorenade storstadsluften igen, efter en händelserik vecka i norrland! Vi hade en lång härlig vistelse med bara några få orosmoln -en envis förkylning, lite magknip och ett par sömnlösa nätter, annars hade vi det toppen. Men det är ju alltid skönt att komma hem till sitt eget igen och få krypa ner i sin egen säng. Detsamma verkade bebisen tycka, som började sova lite bättre igen. Han har dock kommit in i en ny klängperiod där det bara är mamma eller pappa som gäller. Jag trodde i det längsta att det var nya tänder på gång -igen- men efter att ha läst "Växa och upptäcka världen" så börjar jag undra. Enligt forskarna som skrivit den kommer barnen att upptäcka att mamma kan försvinna när de är omkring 29 veckor, med en hel del sömnsvårigheter och klängighet till följd. Och när blev Arvid 29 veckor? Jo i onsdags, samma natt som han började sova dåligt! Fast det kan väl lika gärna bero på den envisa förkylningen som gjort att det fullkomligt flödar snor ur ungen på kvällar och nätter. Inte lätt att hålla fast i nappen under de förutsättningarna! Nappen ja, den hade vi ju vant oss av att sova med innan vi åkte uppåt. Det gick dock väldigt snabbt att hitta tillbaka till samma gamla hjulspår, det räckte med en sömnlös natt för att den skulle plockas fram och stoppas in igen. Vi väntar nog med att göra ett nytt försök tills den här orosperioden ebbat ut.

Semester igen!

Nästan en hel vecka har vi spenderat i norrland och huj vad med människor vi har hunnit träffa! Full fart varje dag, och det är väl så det ska vara. Inte har matvanorna förbättrats av norrlandsluften, tvärtom, det är fika och småsmaskande dagarna i ända. Och träningen är förstås i det närmaste obefintlig. Men när vi väl är hemma igen får vi ta tag i det projektet, till dess tänkte vi bara njuuuuuuuta!

Let's latte!!

Redo för en dag på stan tillsammans med Sally! Och vad passar bättre som uppvärmning än att sitta själv och äta smörgåsrån? Det är ju himla skönt om man kan underhålla sig själv medan mamma fixar frukost och gör sig redo.
På bebisgruppen i måndags var det minsann inte bara vi som var snuviga, varenda unge hade en snorsträng hängande över läppen. Ingen verkade dock ha drabbats av kotlettfeber så vi hoppas det är en överdriven bild som ges att halva Sverige ska slås ut. Inte för att nån skulle sakna alla oss mammalediga lattemorsor med barnvagnarna i bredd, att smitta ner oss kanske snarare skulle anses vara en välgärning... Nä nu måste jag fylla på kaffemuggen och ge mig iväg in till city!

Smittohärd?

Rinnsnuva och lite trött och hängig, men fortfarande ingen feber enligt örontempen. Borde man strunta i bebisgruppen i morgon eller ska man våga sig dit utan att bli anklagad för att smitta ner alla andra? Med tanke på att vi hållit oss undan och tagit det lugnt i ett par dagar nu så tror jag lillkillen skulle uppskatta lite ny miljö och roligt sällskap. Det skulle nog hans mamma också göra... :)

Dags för mat... igen!

Har just läst igenom barnmatsbroschyren från Bvc ännu en gång och förundrats över hur mycket en sexmånaders bebis förväntas äta. Det ska vara gröt till frukost, mat till lunch, smörgåsar till mellanmål och välling till kvällen och dessutom en massa bröstmjölk dessemellan. Med tanke på att jag fortfarande ammar och därmed har hunger som en utsvulten prärievarg hinner vi inte med så mycket annat än ätande just nu. Så fort jag har satt i mig ett av alla mina mål så ska bebisen ha nåt att äta, och så snart han har ätit så börjar min mage kurra igen. Och hur vi än försöker tajma in det så vi kan käka samtidigt så kommer vi för eller senare i otakt eftersom jag är mer eller mindre konstant hungrig och aldrig tackar nej till en macka eller en portion kladdkaka. Det kommer bli riktigt roligt den dag jag slutar amma och fortsätter med de här matvanorna; än så länge går ju vågen bara neråt vad jag än sätter i mig, men det kommer bli ett mycket otrevligt uppvaknande den dag amningen upphör... *ryyys*

Aj aj aj

Jaaaa jag kom iväg och skakade rumpa i förrgår! Underbart, superkul och självklart blev jag tokförkyld på kuppen. Det var väl inte helt oväntat eftersom lillgubben firade halvårsdagen med att få sin första rinnsnuva. Ingen feber, men snuvig och kinkig. Precis som jag själv känner mig! Dessutom har jag en förj*vlig träningsvärk i axlar och nacke, man glömmer alltid att stretcha ut på egen hand efter danspassen. De där superduktiga urhäftiga dansproffsen som står längst fram och knappt stretchar alls, de har förmodligen redan slitit ut varenda led i kroppen. Vi andra dödliga behöver minst en halvtimmes extra tänj och vrid och dra för att inte se ut som en sneddragen marionettdocka dagen efter. Ont i kroppen och snuvig alltså, men det är nog ingen fläskflunsa på g än så länge. Hoppas verkligen vi klarar oss undan den skiten! *peppar peppar*

Halvår

Sex månader idag, hurra hurra hurra!

Mindre bra idéer

Inför dagens halvårsbesök på Bvc -visst är det otroligt, har det redan gått 6 månader- fick jag den briljanta idén att bada bebisen innan. Man vill ju inte få anmärkningar, vore lite taskigt om det skulle bli som vid bilbesiktningen.
"Näädu, den här naveln får nog tvättas om! Visst läckage i de bakre regionerna också. Kom igen om 2 veckor så ska vi se om det blir godkänt!"
Så för att vara på den säkra sidan gjorde jag i ordning badbalja i morse. Och insåg sen att det finns en anledning till att han oftast badar badkar med nån av oss. Som synes på bilden så blev hela golvet, inklusive mamma, nerskvättat av mycket badglad bebis. De goda nyheterna är att både bebis och köksluckor nu är rena och fina!

Kämpa på kämpa på!

Det gick inget vidare det där med att ta sig tid till egna aktiviteter. Förra veckan lyckades jag över förväntan, det blev två danskvällar i stan på egen hand. Otroligt skönt att komma hem och se att allt fungerar även om Mamma Tutte försvinner ett par timmar vid läggning. Men i måndags räckte inte orken till, så det blev ingen reggaeton på kvällen. Nu MÅSTE jag hålla orken och motivationen uppe så jag kommer iväg i morgon kväll, jag BEHÖVER den här träningen och den här tiden för mig själv! Dessutom, att komma in på ett lummigt svettigt Urkraft och träffa alla andra likasinnade människor är en energiboost i sig. Så kom igen, hjälp mig att peppa ordentligt så det blir nåt drag under galoscherna i morgon!

För FB-vägrare

Om man inte har Facebook men ändå vill veta vad Arvid haft för sig i sommar kan man kolla in det här:
Arvids Fotoalbum

Bäst just nu

Blir man inte riktigt glad och lycklig av att komma hem hungrig som en varg och upptäcka att nån annan lagat maten, och desto bättre, gjort i ordning en lunchlåda till dagen efter som man bara kan sätta in och värma? Just nu hatar jag att behöva fundera över vad jag ska äta till lunch, så att hitta en färdig tallrik chicken fajitas i kylskåpet är en riktigt tiopoängare. Tänk att det finns män som vet precis vad en ammande kvinna behöver!

OKEJ'RÅ!

Okej, det är bara att inse; semestern är över! Försöker ta mig i kragen och få ordning på bloggandet igen, det är väl på tiden eller hur?! Jag vet inte riktigt hur det går till men dagarna tycks inte räcka till för såna här aktiviteter längre. Jag som hade sett fram emot en låååång skön mammaLEDIG period! Känns som jag får omvärdera den tanken en aning, efter femtielva vaknätter och en försvunnen fritid. Men jag ska nu göra ett allvarligt försök att ta mig i kragen och avsätta lite tid för såna akktiviteter, såna där saker som man hann med förut men som aldrig tycks komma ifråga nuförtiden.
Vi får väl hoppas att det lyckas! :)

STÄNGT FÖR SEMESTER

Sommaruppehåll har denna blogg tagit, förhoppningsvis ses vi igen efter sommaren! :)

Nya tider

Nu är jag trött på det här, nu ser vi framåt istället! I morgon ska jag våga mig ut i lokaltrafiken igen, dock inte med buss. Jag tror jag väntar liiite till innan jag ger mig ut på en busstur, men t-bana in till stan för lite fika och shopping kan nog vara bra. På torsdag ska vi på Bvc och få veta mer om smakportioner. Svårt att tro att lillprutten ska börja äta mat snart! Han känns ju fortfarande så himla liten. Betyder det här att man ska börja leta efter matstol, hakklapp och dreggelskyddande bordsunderlägg?!

Fortsättning följer...

Det finns tydligen flera som varit med om busschaufförer från hell! I dagens Expressen berättar en annan mamma om precis samma sak, en vagn som välter efter att chauffören tagit en kurva för snabbt. Chauffören brydde sig inte i det fallet heller, läs hela artikeln här.
Efter morgonens intervju i P4 känner jag mig lite omskakad, för självklart hade Busslink en representant med i radion som mer eller mindre hävdade att "allt ansvar ligger hos föräldrarna" när man väljer att åka med barn på bussen. Hallååå, har den personen någonsin provat att åka buss med barnvagn? Vet hon inte hur snabbt bussen kör iväg, hur man knappt hinner få ombord vagnen innan bussen drar iväg med en rivstart, och hur tillintetgjord man är som mamma i en sån situation? Visst borde man skrika åt chauffören att stå still tills man fått vagnen på plats, men vilken småbarnsmorsa vågar sätta sig upp mot en nonchalant chaufför samtidigt som man försöker hålla sig på benen och hålla koll på sin vagn och sin bebis? Kanske är det dags att man ryter ifrån, innan det händer någonting riktigt otäckt.

Dagens tidning

Ingen höjdarartikel direkt och verkligen ingen smickrande bild, vi ser ut som två oroliga utslitna småbarnsföräldrar... eller vänta, det är ju precis det vi är! Lokaltidningen Söderort har just ringt och vill göra en uppföljning om busschaufförerna som kör som biltjyvar, och Sveriges Radio P4 vill ha en intervju i morgon för att ställa Busslink till svars i studion. Vi får väl hoppas att det ändå leder till något bra i slutändan...

Vira Blåtira

Det har inte blivit mycket sömn i det här huset de senaste dagarna. Från att ha sovit ganska bra och vaknat kl 4 eller kl 7 på nätterna har det varit bebisgråt nästan varannan timme nu i två nätter. Och det är ju inte så konstigt med tanke på vad han har varit med om, men jag hoppas att det ger med sig snart. Annars kanske SL kan komma hit och vara barnvakt ett par nätter??

Bra läkekött

...har min lilla kille. Dagen efter olyckan har nästan all svullnad och rodnad gått ner, bulan ser bra ut och det enda som återstår är ett svullet öga och en ängslig bebis som inte vill bli lämnad ensam mer än några sekunder i taget. Han kräktes ett par gånger i natt och sov oroligt, annars verkar han ha klarat sig fint trots allt.

Tur i oturen

Det är väl trots allt tur att man har folk i sin närhet som är lite om sig och kring sig. Medan jag bara kom på att ringa till SL och lämna in en anmälan om händelsen och få beskedet att "de skulle prata med föraren", ringde svärmor till polisen och berättade vad som hänt. Och jag har nog inte haft så höga tankar om dem tidigare, men de gjorde verkligen en ordentlig insats och ringde upp mig så jag fick berätta i detalj vad som hänt, de skickade en patrull som stoppade föraren och tog alla sorts prover, och de upprättade en anmälan om vårdslöshet i trafik alternativt vållande till kroppsskada. Alltihop under tiden vi satt på akuten och försökte hämta oss från chocken. Att få bli tagen på allvar i en sån situation kändes otroligt bra, och förhoppningsvis leder det till någonting. Om inte annat så kanske chauffören stannar och kollar hur allting gick nästa gång hans körning är nära att orsaka en katastrof. För det är inte utan att man tänker på hur det KUNDE ha gått; om nån vuxen hade stått i närheten och ramlat över Arvid, om dörrarna inte varit ordentligt stängda, om han inte slagit sig precis över ögat utan nån millimeter längre ner... Vi hade nog tur i oturen, som ändå kom hem med en ok kille. :-/

Mardrömsdagen

Vi hade tänkt ta en liten shoppingdag igår Arvid och jag, kolla in butikerna i Kungens Kurva och kanske hitta ett parasoll till barnvagnen. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Busschauffören som vi åkte med hade tydligen väldigt bråttom, för vi hann knappt få ombord vagnen innan han körde iväg. Och när det var dags att svänga ut på motorvägen gjorde han det i sån fart och med en så snäv sväng att alla väskor och saker på bussen började glida bakåt. Utom vagnen, den välte. Och Arvid ramlade ut. Det är svårt att beskriva chocken man får när man inser att det där byltet som just studsade mot dörren och nu ligger i en hög på nedersta trappsteget, det är min bebis. Min mjuka lilla 4 månaders kille har precis flygit ur vagnen och slagit huvudet och nästan fått vagnen över sig. Som tur var fick vi hjälp av medpassagerarna för chauffören, han brydde sig inte ett skvatt. Han fortsatte sin vansinnesfärd utan att kolla hur det gick för den hysteriskt skrikande bebisen och hans tårögda morsa. Vi fick lirka oss av bussen själva vid första bästa station och där blev vi ståendes, jag storgråtande och Arvid blåslagen och otröstlig. Chauffören stod kvar några minuter vid hållplatsen men han iddes inte komma och fråga hur det var med oss. Istället fick vi hjälp av förbipasserande som kom fram och undrade vad som hänt. Jag lyckades samla mig tillräckligt för att ringa några vänner som bor i närheten och de behöve bara höra min röst i telefonen för att slänga vad de hade för händer och kasta sig i bilen för att komma och hämta upp oss och köra till närakuten, samtidigt som J kastade sig iväg hemifrån att möta upp oss där. Väl framme på närakuten började Arvid lugna ner sig, men de skickade oss ändå vidare till Astrid Lindgrens barnakut för att göra en ordentlig check. De höll oss under uppsikt i 6 timmar innan vi fick åka hem med en trots allt ganska tillfreds kille. Men det blev taxi på hemvägen, för det dröjer nog innan vi sätter oss på en buss igen.

Bättre väder

ÄNTLIGEN LITE SVALKA! Vem hade trott att man skulle längta efter det, men herregud vad skönt med är en molnig dag! Temperaturen ligger visserligen fortfarande på 24-26 grader men tack vare molnen klarar man sig undan det stekande solskenet som legat på i det närmaste dygnet runt den senaste tiden. Sommar och sol brukar vara den bästa tiden på året, och Stockholm är otroligt vackert på sommaren, men den här veckan har det varit lite för olidligt. Med en bebis som inte gillar värme och den ständigt närvarande amningskoman känns det välbehövligt med en dags svalka. Sen kan vi ta några dagars sol igen, bara man får en liten paus emellan så den överhettade hjärnan får återhämta sig.
Eftersom det är lite svalare idag har bebisen fått ha kläder på sig för första gången på en vecka. Men nu när han vänder och vrider sig till mage stup i kvarten verkar han mest tycka att kläder är till besvär: bar hud glider väl bättre mot underlaget, och så kan man ju alltid sparka ner blöjan till knävecken och kissa på parketten...

Idiotiska idéer

Värmeslag eller inte, det verkar som vettet rinner ur en lika snabbt som vatten när vädret är som det är. Inspirerad av andra hurtiga småbarnsmorsor kom jag på den briljanta idén att avsluta dagen med en långpromenad i snabbt tempo. Klockan kvart i fem borde ju solen inte vara så himla stark, så varför inte njuta av vädret och samtidigt slimma kroppen en aning? Tänkte jag och gav mig ut. I stekande sol. Utan vatten. Och eftersom jag tyckte att det gick så bra i början bestämde jag mig för att hoppa över 3 km och gå direkt på 5 km, och dessutom jogga lite smått. Inte så himla genomtänkt. När det var 2 km kvar började munnen kännas som sandpapper och den sista kilometern i stekande solsken tyckte jag att jag svajjade för varje steg. Efter alla besök på Bvc borde jag väl veta att ammande mammor behöver nästan 1 liter extra vätska om dagen, och i det här vädret kan man nog dubbla den mängden. Hade jag inte värmeslag innan lär jag ha fått det nu, tack vare detta idiotiska påhitt. Det blir inga fler såna på ett tag, I promise!

Värmebölja i blöjan

Det är inte helt lätt att hålla sig iskall i den här värmeböljan. Lilla skrutt trivs inte alls i det varma vädret, han som är varmblodig i vanliga fall får nu både värmeutslag och svettig nacke. I natt fick han sova i enbart blöja och med snuttefilten som täcke, och det verkade fungera bra för han slog nytt rekord och sov ända till 07.45. Men varmblodig som han är hade han i alla fall svettats ner lakanen när jag tittade till honom igen nån timme senare. Och vänt sig på mage. Så nu är det inte längre säkert att lägga honom nånstans och tro att han ska ligga kvar i samma ställning en stund senare.
Brio Sing heter förresten den nya vagnen, orginalet alltså. Den tar helt klart mindre plats i hallen och så matchar den ju golvklinkersen så himla bra... ;-)

Ännu ett erkännande

Hrrm, jag måste nog göra ett erkännande igen. (De duggar tätt på den här sidan numera). Efter att ha släpat runt på min gigantiska vagn med hjul och underrede som klarar av vilken skogsväg som helst utan minsta problem, har jag tvingats inse det oundvikliga. Vi lever INTE i skogen! Det kanske kommer som en chock för fler än mig, men vi bor visst mitt i stan, med små trånga affärer, t-bana och buss vart man än vill ta sig, trappor lite varstans och hissar lika små som studentrumstoaletter. Ergo; jag har en vagn som inte är ultimat för den miljö den ska användas i. Och ja, jag har alltid dissat och misstrott alla sorters små hippa cityvagnar och vägrat införskaffa en likadan. Men nu har jag tröttnat på att släpa den gigantiska vagnen ner för trapporna när hissen i t-banan sviker, jag har tröttnat på att folk på trottoaren får kasta sig åt sidan för att vi ska komma förbi. Och hipp som happ så blev det en liten smidig cityvagn i det här huset också. Lättkörd, lätt att bära, enkel att ta isär och packa ihop och framförallt, man kommer in överallt med den! Så, även den mest inbitne kan ändra sig. Och tom erkänna det offentligt.

Tiden som försvann

Det här är hemskt att behöva erkänna, men jag har faktiskt ingen riktig tid över till att blogga. I alla fall inte så länge vädret fortsätter vara så fantastiskt som det varit senaste veckan, då rinner dagarn bara iväg utan att man lyckas åstadkomma nånting vettigt alls. Jag är mäkta imponerad av de som fakiskt får saker gjorda, till exempel Barbaskön som gör om hela köket mitt i sommarvärmen. För här tycks tiden aldrig räcka till några större projekt, tvärtom. En aktivitet per dag, sen har tiden runnit ut och det är dags att tänka på middag och bebisbad och amning och läggning. Sommarkvällarna som tidigare kändes som eviga, tar nu slut alldeles för fort. Men huvudsaken är väl att den yngsta medlemmen i familjen verkar ha det alldeles otroligt bra, så länge han är nöjd får man väl känna sig tillfreds med det man åstadkommit och ha överseende med resten.

Dagen efter

Det minns man ju hur trött man kunde vara dagen efter midsommar, på den gamla goda tiden då man festade till solen gick upp. Den här midsommaren festade vi snarare till solen gick ner, eller i moln åtminstone. Vi klarade oss undan regnet och kunde ha midsomarbuffén utomhus, och under kubbturneringen sken solen ordentligt men lagom till sanning eller kånka hade den såklart gått i moln igen. Arvid hade en superdag och pratade och pussades med alla, inklusive hunden. Inte konstigt att han var helt slut efteråt och däckade i vagnen under ett träd.
Idag har det dock varit raka motsatsen, pigg som en mört och inte ett dugg sugen på att sova middag och låta de slitna föräldrarna få lite välförtjänt vila. 33 minuter sov han som en sill i vagnen, sen var det färdigsovet för den här dagen!

OSA

I villervallan inför att få ut inbjudningarna till den 18:e lyckades jag såklart glömma att skriva OSA-datum.
Så de som vet huruvida de planerar att komma eller inte, får gärna meddela sig på något vis innan den 10/7.
TACK! :)

Det där med sömnen...

Fem och en halv timmes sömn blev det i natt. Efter vaccineringen förra veckan har lillkillen varit lite febrig och gnällig och, framförallt, mammig. Vaknat storgråtande flera gånger per natt och det enda som har hjälpt är att ligga i mammas famn och kramas eller sova. Igår gjorde vi dessutom misstaget att byta till nya sängkläder i spjälsängen utan att spruta ner dem med mjölk. Vilket fick till följd att grabben vaknade kl 3, kl 4, kl 5 och kl halv sex, vilt protesterandes mot att behöva sova ensam i spjälsängen. Så till slut fick pappa gå upp och leka några timmar innan bebisen fick sin vilja igenom och somnade som en prins i stora sängen, medan mamma sov med ett halvt öga öppet. Inte konstigt att man känner sig som en zombie efter en sån natt.
Men efter gårdagens mammagrupp har jag fått vidgade vyer och slutat ha dåligt samvete för att jag i vanliga fall sover till kl 9 på vardagarna och inte är uppe i ottan som så många andra småbarnsmammor verkar vara. På mammagruppen erkändes det nämligen att vissa sover till kl 11 utan besvär, medan andra stannar i sängen till kl två på eftermiddagen. Inte för att jag förstår hur de lyckas hålla ungarna lugna halva dagen medan de själva sover, men jag misstänker barn-Valium. Eller så är väl den hemska sanningen den att det finns dom som har bättre pli på sina ungar än vad jag har. I vilket fall kommer jag numera sova med gott samvete ända fram till 10 -om bossen i huset tillåter vill säga!

Fast i shoppingträsket

Att man aldrig lär sig. Det är ju trevligt när skattepengarna dyker upp på ens konto, men nog är det otroligt att det ska få ett sånt genomslag i shoppingnerven direkt. Och det slår aldrig fel, varje år är det likadant! Så fort pengarna syns på kontot så börjar det rycka i pekfingret efter att få slå koden till Visakortet så ofta som möjligt. Lite skönhetsshopping, ett par klädesplagg till skruttungen, några nya skojiga leksaker och hoppsan, där slank det visst med lite leksaker till mor och far också. Pengarna fullkomligt flödar ut ur plånboken med en fart av sällan skådat slag. Och när jag äntligen börjar få grepp om vad som händer och lyckas få kontroll över det fullkomligt helvilda kodslagarfingret, så visar det sig att Polarn & Pyret har 30% rea. Det är inte ens värt att försöka vinna en sån match, lika bra att lämna walk over och kasta sig ner i shoppingfördärvet!

Morgonrutinerna

Arvids morgon, en vanlig bra dag:
Sover till halv sex, käkar och somnar om och sover till halv nio. Leker själv med Laban och Nasse till mamma vaknar strax efter nio (dvs kvart i tio). Leker vidare i gymet medan mamma duschar och pappa gör frukost, sitter i sittern och pratar med bebisen i ugnsluckan medan päronen äter och läser tidningen. Tar sen en påfyllning på frukosten och somnar liggandes i mammas knä innan kl 12.

Arvids morgon, en mindre bra dag (och mindre vanlig, tack och lov):
Vaknar kl 03 och vill ha käk. Vaknar kl 06 och vill ha käk. Vaknar kl 07 och har en högljudd diskussion med Laban och Nasse. Tröttnar på sällskapet och kräver att få gå upp före kl 9. Vägrar ligga i gymmet, vill hänga på armen hela tiden. Sitter 10 minuter i sittern innan det blir för trist, skiter ner den i protest. Får rumpan tvättad under vattenkranen, spyr ner pappas sista rena tröja, kissar ner skötbordet och kräver mer mat omgående och talar sen om för grannarna vad han tycker om servicen på den här jäkla syltan!

En mammas list

Spjälsängen blev slutligen upplockad från källaren och monterad och iordninggjord. Den lilla bebisen har kommit på hur man vänder sig i sidled och efter att kilat fast sig på tvären i bebiskorgen och vaknat med storgråt ett par nätter i rad beslutades det igår gemensamt att det var dags för förändring. Sagt och gjort, spjälsängen kom upp och bebisen låg nöjd och glad och lekte en lång stund för sig själv. Tills det var dags att sova. Jag tror vi höll på till halv elva på kvällen med nattning om och om igen, för så fort huden nuddade madrassen vaknade bebisen och insåg att det var heeeelt fel säng och inte alls de vanliga inlegade påslakanen. Till slut fick vi ta till lite fultrick och droppa bröstmjölk över kudden och madrassen för att den skulle lukta som den gamla sängen, och därefter sov bebisen hela natten i sin nya säng.

När Arvid mötte Sally

En riktig gosfia, denna Sally. Söt och rar och kramvänlig, och som alltid är det ju så svårt att föreställa sig att ens egen unge varit lika liten en gång i tiden. För bara drygt 2 månader sen till och med! Det blev en fika på söder och lite shopping på min och K´s premiärtur med varsin barnvagn, passade på att testa rabarberbullarna på caféet i skatteskrapan. Lite sommarkänsla trots avsaknaden av sol.
Igår fick Arvid sin första vaccinering. Första sprutan gick hur bra som helst, men när den andra kom började tårarna välla fram. Jag lovade att han skulle få bita tillbaka nästa gång barnmorskan försöker göra honom illa, han verkade nöja sig med det för han slutade gråta. Hur vi nu ska infria det löftet återstår att se...

Smatterband

Kotknäckaren var RIKTIGT bra, det smattrade som attan i ryggraden när han vred och vände. Och jag känner mig lite mindre sne så det borde ju ha hjälpt. Det allra bästa är väl att högkostnadskortet gäller även för kiropraktorbehandlingar, så jag behöver inte betala en spänn för varken detta eller kommande besök!
Eh, när jag tänker efter kanske de där girighetsanlagen har sin naturliga förklaring trots allt...

Den lille terroristen

Man kan ju undra vems humör den här ungen har ärvt. Nog för att han för det mesta är go å gla och inte särskilt svår att ha att göra med, men nu börjar man märka hur han reagerar när han inte får som han vill. I det nya babygymet som vi inhandlade på bakluckesloppis i Ljusdal finns 3 stycken färgglada hängande leksaker. Och inte räcker det med att man lyckas fånga in den ena leksaken, nej nej nej, man ska ha ALLA leksaker! Och inte nog med det, man ska han in ALLA i munnen också. Glupskheten kan jag väl ta på mig att han ärvt från mig, men girigheten och de där tårögda raseriutbrotten som kommer när han inser att han inte kan få in alla saker i munnen samtidigt, de tänker jag skylla på nån annan... Nån i släkten som känner sig skyldig till den delen? ;)

Vädervärk

Grått och ruggigt skitväder i Bandan idag, precis som igår alltså. Och jag misstänker att det är skitvädret som får all form av värk i kroppen att sätta fart på samma gång; J har ont i minisken och jag har haft ischiaskänningar hela natten. Men jag lyckades få en kiropraktortid på måndag eftermiddag, så klarar jag mig bara fram till dess så ska det förhoppningsvis bli bättre. Vi kan väl hoppas på en solig nationaldag i morgon så kanske värken går över av sig självt!

En liten olycka

Så nöjd man kan se ut, när man precis har skitit ner soffan. Han har ju ingen rumpa ungen, så när han får ligga i bara t-shirt och blöja blir det alltid lite raggarstuk på blöjhänget. Och just idag passade det inte så himla bra.
Man kanske skulle ha satsat på en avspolningsbar soffa istället, den här lär ju lukta ärtsoppa fram till midsommar!

Semesterbilderna!

Så här bra kan man ha det på semester i Hälsingland:
Busa med morrmorr

Sagostund med Åsa, Elvis och Felicia


Väl nersutten babysitter från mammas tid

Ändrade sovrutiner -fördel eller nackdel?

Jag vet inte om det var den "friska norrländska luften" eller det spännande sällskapet, men sen vi kom hem har bebisen inte alls sovit middag på samma sätt som tidigare. Så länge vi var uppe i norrland passade han på att sova en stund ute i vagnen varje dag, och det kanske är det han saknar nu. Eller så är det tänderna igen... Han har i alla fall inte sovit mer än 40 minuter på eftermiddagarna de senaste 3 dagarna, så det blir inte så mycket tid över till att göra egna saker. Men i gengäld sov han en hel natt i natt, så det kanske är värt det i längden!

Hemma igen

En heeeeel vecka i norrland och ändå lyckades jag bli stressad och känna att tiden inte räckte till. Jag glömde nog att det tar lite längre tid att få saker gjorda nuförtiden, jag planerade in fikastunder och besök precis som vanligt utan en tanke på det där bihanget som ska hänga med överallt. Nästa gång får jag nog tänka om, eller helt enkelt stanna en vecka extra.

Ut med nappen, in med tummen

Det här har han lärt sig det senaste dygnet, gullgrodan.
Måhända det är skönare åt tänderna att tugga på en tumme?

Packning del 3

Aaaaah jag HATAR att packa!!! Hur kan nåt som är så enkelt i tanken ta så himla lång tid! För varje sak jag plockar fram kommer jag på någonting mer som måste packas eller styras upp, saker som inte får glömmas och som ger mig dåligt samvete för att jag inte kan klara mig utan dem ens en vecka (mobilladdare, Ipod, öronproppar, dåliga deckare etc etc). I mitt inre ser jag mig själv som en enkel persom som inte behöver så mycket bagage, men den visionen krossas just nu av kaoset på mitt sovrumsgolv där jag försökt lägga fram bebiskläder, leksaker, necessär och amningsinlägg om vart annat. Bröstpumpen, den måste ju diskas. Napparna ska kokas. Kaffet, ja tänk om de bara har kokkaffe däruppe, lika bra jag packar en påse java. Chokladförrådet klarar sig inte veckan ut, bäst att ta det i skötväskan så det finns nära till hands (kan alltid låtsas att jag ska gå igenom blöjransonen mohahaha). Lika bra att inse att jag inte längre klarar av att packa för en veckas miljöombyte utan att bli hysterisk, några lugna dagar i norrland kanske är precis vad jag behöver.

Morsdag?

Den här snygga buketten fick jag igår av min svärmor, som morsdagspresent i förskott. Inte för att jag är hennes mamma, utan för att hon tycker att jag är en så fin mamma till hennes enda barnbarn... Kan man bli annat än rörd? :)

Storkbesök

Glada nyheter så här direkt på morgonen; lilla fröken Vera Roos har blivit storasyster! En liten tjej på 4290g föddes på KS i natt, 3,5 vecka innan beräknat datum. Nåt namnförslag har vi inte hört än, jag tror det mest var killnamn som fanns på agendan (och där låg Sixten bra till om jag minns rätt). Stoooort grattis från oss i Bandan!

Packning del 2

Packar väl med nappflaskan för säkerhets skull, det kan ju hända att nån annan lyckas få till det. Hittills har det fungerat 3 ggr av 10, resterande gånger är det tvärvägran som gäller. Och det kunde ju vara skönt att inte alltid behöva finnas inom räckhåll.

Packning del 1

Packa packa Arvids kappsäck... Hur mycket kan han behöva egentligen, det finns ju trots allt tvättmaskin! Fyra tröjor och en pyjamas, två par byxor och ett par mjukisar. Dregelklapp och gosdjur, snuttefilt och nappar. Resten får väl lösa sig allt eftersom? Minst lika svårt är det att packa MIN väska, eftersom var och varannan tröja känns för kort för att räcka över de breda höfterna. En helt ny garderob vore nog på sin plats men det känns som man får nöja sig med lite budgetshopping a´la HM: ett par linnen som man kan dra ner över midjan och några toppar med generös amnings-urringning, det ska man väl kunna hitta.

Tandagnisslan

Trött och lite kinkig har bebisen varit idag, underläppen har börjat darra så fort mamma (läs: maten) försvunnit utom synhåll. Vi åt en smaskig lunch i Skatteskrapan med Farbror Frida, och den här ungen som alltid brukar vara fashinerad av att träffa nya människor visade sig ha en mindre bra dag. Det räckte med att jag gick iväg och hämtade kaffe för att ögonen skulle börja skrynkla ihop sig, trots barnvaktens imponerande barmresurser.
Men han får väl vara ursäktad ändå, lillkillen håller ju faktiskt på att få tänder! Inte konstigt att det har dreglats floder och gnagts på varenda gosdjursöra, det är två små gupp på väg upp i nedre gommen! Det sas på Bvc att tänderna oftast kommer i 6 månadersåldern -yeah right- men vi kan ju i alla fall hoppas att det dröjer till dess innan han lär sig använda dem... *ryyyyys*