Fy skäms

Ibland undrar man hur det kommer sig att man inte kan hindra sig själv från att babbla för mycket. Man vet ju hur jobbigt det är när andra kommer med jobbiga kommentarer, och så upptäcker man att man sitter och gör precis samma sak själv. Under dagens mammafika överträffade jag nog mig själv i den grenen. Trots att alla andra slitna småbarnsmammor sitter och ser närmast gråtfärdiga ut av tröttht, sitter jag och beklagar mig över att bebisen bara sovit 11,5 timmar i natt. Jag kan förstås inte låta bli att vara stolt över min bravur, att ha fått världens envisaste bebis att sova 12 timmar per natt, men man kanske inte ska trumpeta ut detta i tid och otid i alla sorters forum. Man vet som sagt själv hur jobbigt det är med dessa människor som alltid envisas med att berätta hur bra de har det, och så sitter man själv och rapar upp käcka kommentarer som ingen vill höra. Shame on me!