Om man kunde dela ut ett eget Nobelpris, så skulle jag nog göra det nu. Förresten skulle jag ju ha fått ett själv också, enligt Emilias mamma, efter att ha tipsat om hur man kan göra med bebisar som vänder sig och vaknar hela nätterna. De hade inte sovit många timmar per natt och var desperata efter tips när jag berättade hur vi gjorde med Arvid; en kudde på vardera sidan i spjälsängen, så blir vändningen inte så lätt att genomföra. Det hade tydligen fungerat över förväntan, med bättre sömn och gladare mamma som resultat!
Men om jag skulle dela ut ett eget pris skulle det bli till Anna Wahlgren, denna tärda och lite lätt skräckinjagande niobarnsmamma, som med några enkla grepp förändrat tillvaron för slitna outsövda småbarnsföräldrar.
Man ska som sagt inte ropa hej, det är då problemen börjar igen, men från att ha vaknat varannan timme och käkat sig igenom nätterna sover Arvid nu 12 timmar i sträck utan vare sig napp eller tutte. Peppar peppar, jag hoppas det håller i sig! Helt otroligt vilken skillnad det gör att få flera timmars sammanhängande sömn, både för oss och för bebisen som numera äter som en häst på dagarna. Närmare ett hallelujah-moment än så här kommer man nog inte i bebisträsket! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Va roligt att sömen fungerar bättre!
Wow, vad roligt!!! Ja, vad hade vi gjort utan Anna!
åh gud va skönt för er! Njut av nätterna å bli pigg å glad snart, bara ni slipper förkylningarna åxå!
Nanne
underbart! 12 timmar!! väl värda timmar till sömn!
kram åsa
Skicka en kommentar