Fem och en halv timmes sömn blev det i natt. Efter vaccineringen förra veckan har lillkillen varit lite febrig och gnällig och, framförallt, mammig. Vaknat storgråtande flera gånger per natt och det enda som har hjälpt är att ligga i mammas famn och kramas eller sova. Igår gjorde vi dessutom misstaget att byta till nya sängkläder i spjälsängen utan att spruta ner dem med mjölk. Vilket fick till följd att grabben vaknade kl 3, kl 4, kl 5 och kl halv sex, vilt protesterandes mot att behöva sova ensam i spjälsängen. Så till slut fick pappa gå upp och leka några timmar innan bebisen fick sin vilja igenom och somnade som en prins i stora sängen, medan mamma sov med ett halvt öga öppet. Inte konstigt att man känner sig som en zombie efter en sån natt.
Men efter gårdagens mammagrupp har jag fått vidgade vyer och slutat ha dåligt samvete för att jag i vanliga fall sover till kl 9 på vardagarna och inte är uppe i ottan som så många andra småbarnsmammor verkar vara. På mammagruppen erkändes det nämligen att vissa sover till kl 11 utan besvär, medan andra stannar i sängen till kl två på eftermiddagen. Inte för att jag förstår hur de lyckas hålla ungarna lugna halva dagen medan de själva sover, men jag misstänker barn-Valium. Eller så är väl den hemska sanningen den att det finns dom som har bättre pli på sina ungar än vad jag har. I vilket fall kommer jag numera sova med gott samvete ända fram till 10 -om bossen i huset tillåter vill säga!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar