Ännu ett erkännande

Hrrm, jag måste nog göra ett erkännande igen. (De duggar tätt på den här sidan numera). Efter att ha släpat runt på min gigantiska vagn med hjul och underrede som klarar av vilken skogsväg som helst utan minsta problem, har jag tvingats inse det oundvikliga. Vi lever INTE i skogen! Det kanske kommer som en chock för fler än mig, men vi bor visst mitt i stan, med små trånga affärer, t-bana och buss vart man än vill ta sig, trappor lite varstans och hissar lika små som studentrumstoaletter. Ergo; jag har en vagn som inte är ultimat för den miljö den ska användas i. Och ja, jag har alltid dissat och misstrott alla sorters små hippa cityvagnar och vägrat införskaffa en likadan. Men nu har jag tröttnat på att släpa den gigantiska vagnen ner för trapporna när hissen i t-banan sviker, jag har tröttnat på att folk på trottoaren får kasta sig åt sidan för att vi ska komma förbi. Och hipp som happ så blev det en liten smidig cityvagn i det här huset också. Lättkörd, lätt att bära, enkel att ta isär och packa ihop och framförallt, man kommer in överallt med den! Så, även den mest inbitne kan ändra sig. Och tom erkänna det offentligt.