Tur i oturen

Det är väl trots allt tur att man har folk i sin närhet som är lite om sig och kring sig. Medan jag bara kom på att ringa till SL och lämna in en anmälan om händelsen och få beskedet att "de skulle prata med föraren", ringde svärmor till polisen och berättade vad som hänt. Och jag har nog inte haft så höga tankar om dem tidigare, men de gjorde verkligen en ordentlig insats och ringde upp mig så jag fick berätta i detalj vad som hänt, de skickade en patrull som stoppade föraren och tog alla sorts prover, och de upprättade en anmälan om vårdslöshet i trafik alternativt vållande till kroppsskada. Alltihop under tiden vi satt på akuten och försökte hämta oss från chocken. Att få bli tagen på allvar i en sån situation kändes otroligt bra, och förhoppningsvis leder det till någonting. Om inte annat så kanske chauffören stannar och kollar hur allting gick nästa gång hans körning är nära att orsaka en katastrof. För det är inte utan att man tänker på hur det KUNDE ha gått; om nån vuxen hade stått i närheten och ramlat över Arvid, om dörrarna inte varit ordentligt stängda, om han inte slagit sig precis över ögat utan nån millimeter längre ner... Vi hade nog tur i oturen, som ändå kom hem med en ok kille. :-/