Mardrömsdagen

Vi hade tänkt ta en liten shoppingdag igår Arvid och jag, kolla in butikerna i Kungens Kurva och kanske hitta ett parasoll till barnvagnen. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Busschauffören som vi åkte med hade tydligen väldigt bråttom, för vi hann knappt få ombord vagnen innan han körde iväg. Och när det var dags att svänga ut på motorvägen gjorde han det i sån fart och med en så snäv sväng att alla väskor och saker på bussen började glida bakåt. Utom vagnen, den välte. Och Arvid ramlade ut. Det är svårt att beskriva chocken man får när man inser att det där byltet som just studsade mot dörren och nu ligger i en hög på nedersta trappsteget, det är min bebis. Min mjuka lilla 4 månaders kille har precis flygit ur vagnen och slagit huvudet och nästan fått vagnen över sig. Som tur var fick vi hjälp av medpassagerarna för chauffören, han brydde sig inte ett skvatt. Han fortsatte sin vansinnesfärd utan att kolla hur det gick för den hysteriskt skrikande bebisen och hans tårögda morsa. Vi fick lirka oss av bussen själva vid första bästa station och där blev vi ståendes, jag storgråtande och Arvid blåslagen och otröstlig. Chauffören stod kvar några minuter vid hållplatsen men han iddes inte komma och fråga hur det var med oss. Istället fick vi hjälp av förbipasserande som kom fram och undrade vad som hänt. Jag lyckades samla mig tillräckligt för att ringa några vänner som bor i närheten och de behöve bara höra min röst i telefonen för att slänga vad de hade för händer och kasta sig i bilen för att komma och hämta upp oss och köra till närakuten, samtidigt som J kastade sig iväg hemifrån att möta upp oss där. Väl framme på närakuten började Arvid lugna ner sig, men de skickade oss ändå vidare till Astrid Lindgrens barnakut för att göra en ordentlig check. De höll oss under uppsikt i 6 timmar innan vi fick åka hem med en trots allt ganska tillfreds kille. Men det blev taxi på hemvägen, för det dröjer nog innan vi sätter oss på en buss igen.