Packad & klar

Håller på och packar väskan för den årliga julfärden upp till norrland. Packa är bland det tråkigaste jag vet, näst efter att packa upp, det är om möjligt ännu värre. Framförallt förstår jag aldrig hur väskan lyckas bli så tung när den bara innehåller kläder för ett par tre dagar, necessär och lite julklappar. Inga betongblock, inga skoterstövlar och inga tegelstensromaner á la Krig & fred.
Nej bara lite tunna tröjor och minimala -nåja- underkläder och ett extra par byxor, det kan inte väga många gram ärligt talat! Jäkla tur att jag skickade upp större delen av julklappssäcken redan vid Lucia annars hade jag väl fått beställa bärgning!

En tillbakalutad jul

Hoppas alla fick en tindrande fin julafton igår med alla de ingredienser som önskats. Själva firade vi med sambons ena sida av släkten; far, farbror och farmor med sambo. Väldigt avslappnat och mysigt, för en gångs skull fick julbordet ta sin tid och det fanns ingen tomte att ställa klockan efter. Istället var det mat och umgänge som dominerade kvällen, så till den milda grad att vi fick komplettera med Samarin efteråt för att försöka smälta all julmaten. Väldigt skönt och mysigt, man är ju van vid betydligt mer stressade jular med resor hit och dit, stress och väntan på Kalle eller jultomten eller nån avsaknad del av släkten och julmat som ska kastas in på 20 min blankt för att kaffet ska hinnas med innan julklapparna kallnat under granen. Med tanke på mitt upphöjda tillstånd (naveln ser nu ut som en vulkan färdig för utbrott) passade det väldigt bra med en mer tillbakalutad jul.
Tyvärr hade vi mindre tur när vi skulle ta oss hem framåt 21-tiden, bussen dök aldrig upp och vi blev stående 40 minuter ute i kylan. Är man uppväxt i norrland brukar man ju ha sånt med i beräkningen och ladda med skoteroverall utanpå strumpbyxorna men härnere räknar man med att kollektivtrafiken fungerar, om än en aning försenat. Och som om inte det vore nog visade det sig vara halvtimmestrafik på t-banan när vi skulle byta. Det fick bli en promenad sista biten istället, trots att foglossning och högklackade skor på skogspromenad inte är den mest välkomna kombinationen. Desto skönare dock att komma hem till värmen och katten och avsluta julaftonskvällen tillbakalutad i soffan, med en apertif av Samarin och sodavatten.

Otack är världens lön

Jag är så jäkla otacksam. Stryk borde jag ha, eller åtminstone lite pisk. Jag kan verkligen inte ta emot välmenade men dyra presenter, det blir helt fel, oavsett hur god omtanke som ligger bakom. Min sambo har som egenhet att han gärna vill ge bort praktiska presenter, hellre sånt som kommer till användning än saker som står och samlar damm. Det har blivit en del välanvända smycken genom åren men annars är praktiska prylar som MP3-spelare eller Sodastreamer de klassiska paketen. Och igår kom han med ett gigantiskt paket, innehållande en symaskin.
En symaskin!
Ja, jag är i skriande behov eftersom den förra som jag köpte för några hundralappar på Tradera visade sig vara rena skräpet och jag sliter mitt hår varje gång jag ska försöka få den att sy mer än ett par centimeter raksöm, och ja, det är klart att jag inser och uppskattar omtanken. Men julklappar för ett par tusen spänn, hur tar man emot sånt??
Som sagt, pisk borde jag ha som inte inser hur väl genomtänkt och planerat det är från hans sida. Istället går jag runt och mår jag dåligt över att nån vill lägga ner så mycket pengar på en enkel julklapp, när det hade räckt med en ny bok, lite schyssta underkläder eller chokladpraliner.

Haram!

Bakade mandel- och kolakakor igår och textade lite fint med mörk choklad. Som synes på bilden kom mitt okända multinationella inre fram eftersom texten råkade bli på arabiska. Med min vanliga smidighet står det väl "Allah Akhbar" eller "Haram" på dom. Men det sista passar ju ganska bra, kakor kan väl vara lite syndigt och förbjudet! :-)

Veckans kisse

Sista rycket

Sista julklappshandlardagen! Innan julafton i alla fall, det kan ju bli en eller annan julklapp inhandlad då också. Jag har bara 2 paket kvar att fixa och ska jag vara helt ärlig tycker jag det är ganska mysigt att gå och småshoppa lite de här sista lediga dagarna innan jul. Att jobba måndag-tisdag känns inte alls lika lockande, men sen är det 14 dagars ledighet och det ska bli hur skönt som helst. Fast bäst av allt hade ju varit att få packa en resväska och dra iväg till nåt soligt mysigt ställe och njuta av ledigheten, jag är rejält avis på de vänner som sätter sig på planet tidigt på måndag och lämnar det här grådasket. Då slipper man ju dessutom alla dessa krav och förväntningar inför julhelgen som alltid finns hängandes över en (det ska vara traditionellt, det ska vara ljust och fiiiint, det ska vara stämningsfullt och det ska vara julklappar så det räcker ända fram till påsk). Men vi får väl ta tillfället i akt och fira en alternativ jul i år, nästa år kan det ju finnas andra som kräver sin beskärda del av uppmärksamheten.

Stor trött och klumpig

De kommande två dagarna ska vi ägna åt coachutbildning med jobbet. Heldagsutbildning med föreläsningar och övningar. Man borde ju jubla högt över tillfället att få lära sig en massa nytt men allt jag kan tänka är: hur ska man orka? Efter ett par dagars kräksjuka/maginfluensa eller vad det nu var för nåt som fick grepp om min kropp så är man inte längre på topp, och jag känner mig mest bara stor och trött och klumpig. En gigantisk mage som värker och gör ont mest hela tiden, det är min bild av mig själv just nu. Om inte den där julledigheten sätter in snart så tänker jag sittstrejka ända fram till mars. Och det lär inte bli någon svår uppgift, jag kommer ändå inte ta mig upp när jag väl satt mig ner...!

God Jul Helene

Det här blir min julklapp i år. Är det nånting jag behöver så är det väl en ny krimroman, så länge det fortfarande finns plats i bokhyllan vore det ju synd att sluta och nånting ska jag väl ändå sysselsätta mig med under julledigheten! *tack Tomten och tack Adlibris, den bästa internetsatsning ever*

På bättringsvägen

Den elaka magbacillen har inte gett med sig ännu, jag kämpar för att utplåna den med ProViva och vätskeersättning men den vill inte riktigt släppa greppet. Kramperna i magen är åtminstone kortare nu, intensiva men snabbt övergående. Gissa om jag profylaxövar när dom sätter in som värst! Efter samråd med min personliga vårdrådgivare Barbaskön ringde jag igår upp Förlossningen och återgav symptomen. De tyckte dock att det lät mer som magsjuka än nåt allvarligare och att jag skulle vila mycket och knapra Alvedon och återkomma om det blev värre. Och idag känns det ju lite mindre smärtsamt så det var nog rätt tänkt. Jag har till och med känt mig hungrig för första gången, efter två dagars diet på nyponsoppa och vatten. Tänkte just ge mig på en skål nudlar, det har man ju inte ätit på år och dag men nu kändes det lagom lättsmält för att kunna gå ner. Kanske tom ska festa till det med lite knäckebröd eller en toast!

Juliga hälsningar

För årets julhälsning, klicka här!

Brilliant Heights

Spanande in de här coola killarna i lördags på ett litet mysigt hak på Söder. Brilliant Heights heter dom, och kör enbart eget nyskrivet material. Riktigt mysigt gung i deras musik, kul att få höra något nytt. Jag tillbringade kvällen tillbakalutad i en gigantisk fåtölj med en spritfri Mojito i handen och kände mig som värsta partysessan!
Riktigt så kändes det inte igår när jag vaknade med illamående och magkramper; eller egentligen är det väl precis så man ska känna efter en utekväll?!
Det tog mig många timmar att lista ut att jag kanske, kanske fått kontakt med en elak magbacill. Det var åtminstone 10 år sen jag var magsjuk sist så jag har helt förträngt symptomen. I alla fall var jag riktigt orolig ett tag igår kväll/natt när magen bara vägrade sluta krampa och funderingar om för tidig födsel dök upp i huvudet. Men kl 04 i natt började det släppa och just nu kommer kramperna bara tillfälligt, så jag beställer väl ingen förslossningssal än.

En snällare bebis

Jag hann med ett besök hos barnmorskan igår också, snabb som jag är... not. (Min sambo påstår att jag ser ut som en pingvin där jag vaggar fram i maklig takt. Han kommer få glödande kol i sin julstrumpa)! Anyway, magen växer som den ska, hjärtslagen var starka och den snälla lilla bebisen har redan vänt sig! Visserligen kan den ju fortsätta vända sig ett par veckor till, det är trots allt 11 veckor kvar, men det känns ju bra att den redan börjat hitta rätt. Järnvärdet visade sig ha sjunkit igen och mina uppluckringar suger, de ligger förmodligen bakom en stor del av mina sammandragningar eftersom jag har så ont så jag går runt och spänner mig hela tiden, men i övrigt såg allting bra ut och vi kan andas ut och ha en välbehövlig avslappnad helg. *puh*

Den vilda bebin

Både jag och den lilla spjuvern jag var satt att passa överlevde gårdagkvällen. I två timmar lyckades vi underhålla oss själva med leksaker, böcker och grötslev tills lillkillen plötsligt insåg att ingen mamma -och framförallt, ingen tutte- fanns i sikte.
Jag vet inte riktigt hur man hanterar en storgråtande bebis men vi lyckades hålla tårarna borta hjälpligt genom att plaska med fötterna i handfatet och kolla in sånginsatserna i "Singing Bee". 8 månaders bebis kanske inte riktigt tillhör deras tilltänkta målgrupp men egentligen, finns det överhuvudtaget en målgrupp för den sortens skitprogram?? Minioren var i alla fall nöjd, så fort nån stackars sate började skråla blev han tyst och lugn och totalt uppslukad. Den som påstår att TV:n inte är nån bra barnvakt vet inte vad han snackar om!

Veckans Kisse

Lååång vecka

Förbannat lång vecka det här, känns som dagarna aldrig tar slut. Förra veckan försvann på ett andetag men den här bara segar sig fram, jag saknar både ork och engagemang. Det kanske är allt strul med flytten på jobbet som sugit musten ur en, ingenting har fungerat som det ska och det har varit smått kaos de senaste dagarna. Vid såna tillfällen är det svårt att få tålamodet och motivationen att räcka till.
I morgon ska vi till Mvc och visa upp magen sista gången innan jul, den ska väl mätas och kollas som vanligt. Tänkte passa på att fråga om alla krampande sammandragningar jag haft på senaste tiden, de gör inte så ont att man inte överlever men de är onekligen jobbiga att vänta ut.
Någon påstod att det var livmoderns sätt att förbereda sig inför de riktiga värkarna och samtidigt påpeka att det är dags att varva ner, och att man därför ska se det som nåt bra. Jag vet inte om jag håller med, jag tycker mest det känns obehagligt när kroppen reagerar fysiskt på en stress som uppenbarligen är psykisk. Men förhoppningsvis vet väl barnmorskan på råd, nåt ska dom väl ha att komma med för förtjäna sitt levebröd!

Eftersökes

Det här är vad min pojkvän vill ha i födelsedagspresent nu i helgen; alla Star Wars-filmerna på dvd. Tydligen ingår inte god filmsmak i hans gener, bra att notera det till framtida filmkvällar när filmutbudet består av Mulle Meck och Teletubbies. Självklart var boxen med alla filmer nästintill omöjlig att få tag på så nu har jag snart lyckats lokalisera alla filmerna en och en istället.
The things we do for love...

Same procedure as every year

Som alla andra år har jag påstått att jag ska dra ner på julklappsshoppandet i år och inte låta Visakortet glöda varje vecka. Framförallt skulle jag inte släpa runt mina ömmande fogar i allehanda affärer med julrusning och köer ändå bort till utgången. Och hur det gick kan vi ju alla ana, eller hur?
NITTON julklappar har jag köpt hittills, jag har vart på alla sidor om stan och vandrat runt i ändlösa gallerior för att hitta den där enda lilla saken som jag tror kanske kanske skulle passa. Det positiva i historien är väl att det bara är någon enstaka julklapp kvar, så jag tycker i alla fall att jag förvaltat tiden ganska väl med tanke på att jag inledde klappjakten ganska nyligen.

Adventsstämning

En del julklappar till hemmet blev det alltså i fredags, bland annat nya gardiner till sov- och vardagsrum. Måste ju matcha den nya gigantiska ljusstaken vi fick i adventspresent av Foxy! Jag kan villigt erkänna att jag vid första anblicken undrade hur 17 den skulle få plats, 1/2 meter hög och nästan lika bred. Men som synes gick det ju hur bra som helst, riktigt stämningsfullt när gardinerna kom på plats!
I övrigt har vi slagit tvättrekord idag, nio maskiner har vi lyckats få ihop. Jag tror aldrig jag tvättat så mycket i hela mitt liv, tur att man är två och att det går att köra tre maskiner åt gången. Nästa tvättid kan vi nog skjuta på minst 2 veckor med tanke på de enorma mängder ren tvätt vi kommer ha att välja och vraka bland efter den här dagen.

Fridfullt igen

Soffan är på plats och allt är återigen frid och fröjd i det lilla huset i Bandhagen! Efter jobbet igår tog vi bussen direkt ut till Ikea och vandrade runt relativt lugnt, provsatt lite olika modeller men bestämde oss ändå för den vi tittade ut i somras. Den har schäslong, den går att bädda ut till dubbelsäng, den är skön att sitta och ligga i och den kostar nästan gratis. Faktum är att det var så bra pris att vi shoppade på oss lite nya mattor, gardiner och julklappar när vi ändå var i farten! :)
Man tror ju gärna att det ska vara lika enkelt att montera ihop möblerna som att handla dem på Ikea, men det är en hel byggsats att få ihop en liten soffa. Som tur var fanns alla bitar med och bruksanvisningen stämde, men det tog ändå sin lilla tid att få alla skruvar och muttrar och bultar på plats. När vi hade lyft och böjt och försökt på alla sätt att få pluggar och skruvar att passa rätt utan att lyckas muttrade min sambo nånting om att "det var sista gången vi handlade möbler på den där jäkla tomteverkstaden".
Tur att minnet är bra men kort, jag förbereder redan inför nästa shoppingrunda. ;)

Veckans kisse

Skräckexempel

Den här rubriken fick i alla fall mig att haja till, men läser man vidare inser man att det som vanligt är skrämselpropaganda. Eller hur många gravida kvinnor känner man som tränar 7 timmar i veckan?! Ärligt talat känner jag faktiskt ingen som tränar så mycket, gravid eller ej. En timmes träning om dagen, när skulle man ha tid och energi till det??

Mini-pyret

Månadsgammal bebis fick vi snusa på igår, jag och en kompis. Vi lyckades fixa ihop en fikadejt hemma hos en nybliven mamma i kompisgänget och fick träffa den här lilla varelsen. Helt otroligt snäll och gullig, men så är det väl när man får som man vill och allt är bra. Det kanske är mer livat på nätterna och tidiga morgnar, men i sällskap av oss var hon bara så himla rar och söt -och sömnig. Inga problem med insomningen där inte. Fast det kanske är i senare ålder som man får hålla på och slita med sånt.
Ikeashoppingen ska vi förhoppningsvis klara av i helgen för ujujuj vad tråkigt det är att vara utan soffa! Det är den naturliga samlingspunkten i det här huset, till och med katten håller till där. Känns otroligt tomt att inte ha någonstans att sjunka ner med sin bok och sin glassbytta för att återhämta sig efter en tuff arbetsvecka. Vi har dessutom haft fullt upp på jobbet med en förestående flytt, hela kontoret ska stoppas ner i kartonger, alla pinaler ska snurras in i skyddspapper och varenda liten kabel ska skruvas loss och paketeras enligt särskilda föreskrifter. Det ska såklart bli skönt att få nya fräscha lokaler men attans vad mycket jobb det är innan som man missar att ta med i beräkningen!

Bytet

Det lutar åt att det blir en sån här istället, vi ska sitta oss igenom ett par soffavdelningar först men när vi provade den här i somras kändes den väldigt bra. Man kan sitta utan att behöva halvluta bakåt men det finns ändå plats för att dra upp benen om man vill kura ihop sig. Och någonstans föddes ju en plan på att det kan vara smart att skaffa bäddsoffa när man skaffar familj, eftersom risken ökar att släkt och vänner och desperata barnvakter kan vilja sova över då och då. I planen ingick också möjligheten att beställa hela konkarongen på nätet och få den hemkörd direkt till dörren, men eftersom leveranstiden då är nästan 2 veckor längre kanske det är värt att masa sig iväg direkt till butiken och plocka hem den. Men en helgdag innan jul på Ikea, ärligt talat, hur överlever man det?!

ÄNTLIGEN!

http://www.blocket.se/vi/19311256.htm

Veckans kisse

Muff muff

Jag tog mig i kragen och bakade pepparkaksmuffins igår, mest för att få till lite adventskänsla (och för att ha en orsak till att fika). Jag såg framför mig en mumsig frosting med lingonsmak, men det såg inte alls lika hemtrevligt ut i verkligheten. Det blev en vanlig vit frosting till slut, inte alls så stilfullt som jag hade tänkt mig men absolut ätbart. Nästa gång provar jag med vitchoklad istället, det borde passa perfekt!

Snabba pepparkaksmuffins
100g flytande margarin
2 1/2 dl brun farin
2 ägg
1 1/2 dl filmjölk
3 dl vetemjöl
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk bikarbonat

Sätt ugnen på 225 grader. Rör fett och farin poröst och tillsätt ett ägg i taget. Rör ner fil och mjöl blandat med kryddor och bikarbonat. Fördela i formar och grädda 10 min i mitten av ugnen.

Vit frosting
50g Philadelphiaost
1,5 dl florsocker
1 msk margarin el smör

Rör ihop till önskad konsistens och bred över muffarna.

Paketplanering

Inhandlade de första julklapparna igår, det är ju alltid lika roligt att få köpa presenter till andra! Varje år tänker jag att jag ska göra det enkelt och inte köpa så många paket, men det är nästan beroendeframkallande att få gå hem med en påse fylld med överraskningar. Svårast i år är nog att hitta på nåt bra till de minsta, de är i en kinkig ålder där man måste hålla koll på vad som innehåller smådelar etc eftersom allt går att provsmaka. Inte heller vill man ju råka köpa nåt alltför högljutt, det kanske inte alltid är uppskattat med en trumpetfanfar på juldagsmorgonen. Sen har vi ju farmor, som uppskattar deckare och fotboll, frågan är hur man ska kombinera de två områdena. Några passande förslag på vad 80-åriga pigga damer kan tänkas vilja ha i julklappssäcken??

Lekafton?

Tidigare ikväll ringde brorsan och undrade om inte jag kunde tänka mig att vara barnvakt om 2 veckor. Han och sambon ska ner och se Uggla, Rheborg, Ulvesson på Cirkus genom nån bjudning med jobbet, och självklart vore det skönt för dem att vara barnlediga under föreställningen. Vad jag inte insåg förrän efter samtalets slut var att jag kommer bli sittande flera timmar instängd på ett öde hotellrum med en vild bebis som säkert tycker att det är dötrist att inte ha sina vanliga leksaker och sin gåstol och sina föräldrar i närheten. I den åldern lär det knappast hjälpa med en video, jag kanske får iscensätta ett brandlarm? Ordna snöbollskrig? Ta en sväng till Grönan? Otroligt att jag aldrig lär mig att tänka efter först.

Mer muffin, mindre träning

Den här veckan har verkligen bara rusat fram, det känns som det var måndag bara häromdagen. Varenda timme har varit uppbokad och det börjar kännas i kroppen, nu när det bara är TOLV veckor kvar! En enda dags övertid och jag är sliten som en nersutten studentsoffa, orken är verkligen på upphällningen. Inte en enda gång har jag kommit iväg till gymet fast hela veckan snart har gått. Det är lite svårt att motivera sig när man inte kan köra varken det ena eller det andra pga foglossningar och sammandragningar och allt annat skit som man måste dras med. Man prioriterar hellre en fika i gott sällskap med lite välgörande skvallersessioner och i morgon ska det äntligen bli ett besök på Muffinsfabriken igen. Helt klart välbehövligt, muffins bygger väl också muskler??

Fokus 08

Det har varit fullt pådrag på jobbet idag med tv-kameror och mikrofoner vart man än vänt sig. Ungdomsstyrelsen har i dagarna släppt en ny rapport (Fokus 08) där man fokuserat stora delar av materialet på ungdomar i "utanförskapsområden" och deras problem att etablera sig på arbetsmarknaden. Och eftersom vi jobbar med den målgruppen i Stockholms del av de berörda områdena har vi under dagen varit nerringda av journalister och radiopratare som vill veta hur vi ser på saken, och fått besök av åtskilliga tv-team som vill intervjua arbetslösa ungdomar. Jag känner mig inte direkt upplagd för att visa gravidmagen i tv och försöka svara på krångliga frågor så jag har hållit mig undan, men jag bänkar mig nog framför både de tidiga nyheterna ikväll och morgonsändningarna i morrn bitti för att beskåda resultatet!

Stormvarning

Visst vill vi ha en vit vinter, men det här är väl ändå att ta i?! Snöstorm ett helt dygn, försenade kommunikationer och oskottade trottoarer så man halkar runt som en enbent kyckling! Tack och lov säger jag bara att man hittade både jacka och vantar i helgen och att Graningekängorna verkar hålla ett år till. Och vilken otrolig lycka att hyresvärden äntligen tog sig i kragen och monterade in badkaret som vi bad om för 1 år sen! Det tog sin lilla tid men åh vad skönt det är att tina upp från vinterkylan i ett hett bad. Hela 3 minusgrader hade vi i morse, inte konstigt att pendeltågstrafiken slogs ut.... ;-) Jag kan tänka mig att temperaturerna är lite tuffare uppåt norrland de här dagarna, och där funkar väl allt som vanligt?

Dagsformen

Jag tror jag drog på mig lite förkylningsbaciller igår, instängd bland hundratals andra på ett minimalt utrymme utan nån ordentlig värme. Går runt och småfryser lite och känner mig allmänt sänkt, sådär så man helst inte vill gå förbi nån spegel för man förstår inte vem den där människan med glansig blick och påsar under ögonen är. Tur att jag kan ta det luuugnt, medan sambon står och rör i grytorna och lagar chicken karai eftersom jag hintat att lite indiskt säkert skulle funka bra för att få bort förkylningen, kryddstarkt som det är med vitlök och chili och koriander. Sen blir det nog en lugn kväll framför dvd-n med snacks och cola, för är man sjuk ska man väl skämmas bort? ;)

Vinterväder

Riktigt bra timing att jag hittade en vinterjacka igår, för så här ser vår innergård ut idag! Värsta vintern, snö överallt, bilarna sladdar omkring i backen utanför och lyckas inte ta sig varken upp eller ner -eller ner kommer man väl alltid, men kanske inte i det skick man tänkt sig. Katten vägrar gå ut, hans lilla trappa är helt översnöad. Själv tassar jag fram försiktigt försiktigt så man inte riskerar att ramla på magen...

Ledig fredag

Gårdagen blev över förväntan, med familjeträff i Gävle och shopping och mysiga fikastunder. Jag valde med hjälp av goda smakråd ut ett par nystan i brunt, beige och naturvitt till en första uppsättning bebiskofta och mössa -mormor måste ju ha nåt att sysselsätta sig med! Vi hittade en vinterjacka som gick att få igen över magen och som var nersatt med 50%, förmodligen räcker den väl inte ända fram till februari men den funkar väldigt bra just nu. Det blev även en liten bebisoverall, också till halva priset på Cubus, och så hittade jag -äntligen- en mjuk bh utan byglar och inlägg som man kan ha hemma när man vill vara lite avslappnad. 80D, vem 17 hade trott det för sex månader sen?! Men bäst av allt var såklart att få träffa familjen, umgås och hänga och skratta och bara må bra. Man saknar dem så mycket när man inte ses så ofta!
Den enda mörka punkten på dagen var väl SJ, som vanligt. Hemresan som skulle ta 1,5 timme tog istället 4,5 timme, eftersom vi blev stående redan vid Furuvik pga problem längre fram på spåret. Först skulle vi få åka vidare efter en kvart, sen blev det en halvtimme, som blev till tre lååånga timmar på ett lokaltåg utan restaurangvagn eller möjlighet till förtäring. Den enda lilla godisautomaten var snabbt tömd. Jag hann få tag i en delicatoboll tack och lov, man blir ju lite kinkig när man inte får äta på flera timmar. Man kände sig rätt mör när vi äntligen fick stiga av det olycksaliga tåget vid centralen klockan 21.30, helt slut efter en fullspäckad dag.

Veckans kisse

Mums

Det blev ingen Hägendaz idag, vår Ica-butik har byggt ut och skaffat tre(!) nya frysboxar fyllda med spännande glassmaker, rena himmelriket! Så nu är det upp till bevis om någon ska kunna ta upp konkurrensen; Ben & Jerrys har jag redan avskrivit som sötsliskig trendpropaganda, nu blir det Lejonet & Björnen som ska avsmakas. Cappuccino med chokladdränkta valnötter låter som en hit men om den verkligen kan tävla med Hägendazs Baileysglass, det återstår att se.

SNÖÖÖ!

Ikväll faller det för första gången snöflingor som verkar vilja stanna kvar, de har inte smält bort ännu i alla fall. Det vore fantastiskt fint med lite vitt på marken, inga drivor som man behöver vada fram genom men tillräckligt för att världen ska bli lite ljusare. Kanske dags att kolla om man kommer i vinterjackan i år eller om det måste bli lite julshopping?
Jag ska ta en ledig dag och träffa familjen i Gävle på fredag, då kan man ju passa på att handla lite. Det ska bli så kul att träffa alla, det var trots allt tre månader sen sist och det känns som en evighet när det hinner hända så mycket emellan. Kan vara skönt också med en långhelg, hela hösten har ju bara varit jobb, jobb, jobb. På våren finns det lite helgdagar och ledigheter att njuta av, men hösten är en enda lång raksträcka utan slut. Men snart, snart är det julledigt och då tänker jag stänga av all jobb-hjärnverksamhet i 14 dagar minst och bara ägna tid åt mig själv och the little family.

Kökshjälp

Små små myrsteg har jag tagit idag och faktiskt, det har gått bättre! Ska försöka hålla i huvudet att ta det lugnt med bäckenet, annars kommer det kännas dagen efter. Men det kändes så bra att jag fick ork över till att göra köttbullar, fast jag aldrig lyckas få dem runda, de ser mer ut som trekantiga kuber. Tuss hjälpte också till, men jag tror han blev lite besviken över att inte all köttfärs var till honom!
I morrn ska jag iväg på förlossningssamtal på SöS för första gången, hoppas hoppas att de är lika bra som de Aura-sköterskor man hört talas om. Det vore skönt att få lite lugnande ord på vägen även om det känns som det är en eeeevighet kvar till the big day. Och med tanke på att jag suttit på kontoret och försökt andats mig igenom bäckenbenssmärtan hela förra veckan kan man ju nästan säga att jag redan börjat öva på profylaxen.

Vintertankar

Stora, stora snöflingor föll det här i eftermiddags. De försvann lika snabbt som de kom, men temperaturen har fallit till nollgradigt för första gången på länge och vinden ute är isande kall. Inte ens katten vill vara ute några längre stunder, men så är han också en bortskämd stadskatt med egen ingång.
Hörde av Barbaskön att det redan handlats en del julklappar, och nog blir man lite sugen på julpyssel och paketinslagning nu när vintern tränger sig på. Ska nog lobba för att vi ska ha en liten julgran i år, en riktig. Ingen av oss tillhör annars den pyntiga typen, det brukar bli ett par tomtar i bokhyllan och nån snögubbe i köket, på sin höjd en liten rödvit duk.
Men en ny fin adventsstjärna, lite nybakade lussebullar och pepparkakor och doften av nyintagen julgran skulle förhöja stämningen ordentligt. Vi kanske tom ska satsa på jul-köksgardiner i år!

Äntligen!

NU är det fart på lilla fisken i magen! Så fort jag tar det lugnt, sitter på tunnelbanan eller softar i soffan så blir det en väldig fart på det lilla livet. Små sparkar ibland men mest viftningar och små fladdriga rörelser. Nästan så man blir sjösjuk eller känner sig lite konstig, samtidigt som det känns väldigt tryggt och mysigt. Önskar bara att den kunde hålla sig liiite lugnare under möten och semiarier, det är svårt att behålla koncentrationen när man håller en föreläsning och plötsligt känner av små fladdrande fiskrörelser i magtrakten.

Färdtjänst?

Enligt sjukvårdsupplysningen är risken stor att smärtan vid bäckenuppluckring inte går tillbaka, tvärtom brukar den öka allteftersom. Men jag blev lite lugnad när jag pratade med svärmor, som hade haft samma problem vid sin första graviditet och enligt henne hade det gått över sista 1,5 månaden. Dessförinnan hade hon dock varit sjukskriven på heltid och bara vilat, vilat, vilat... Låt oss hoppas att det inte behöver bli så illa i det här fallet, jag tror jag skulle klättra på väggarna efter 2-3 dagar. Men precis som de säger på sjukvårdsupplysningen är det resor och förflyttning som är problemet. Hur förklarar man att man inte kan komma till morgonmötet eftersom man inte klarar av att promenera 20 minuter från t-banan? Kan man begära färdtjänst? Kanske skaffa permobil? Samhället är helt enkelt inte anpassat för att klara av att möta behoven hos gravida kvinnor.

Veckans kisse

Gränsdragning

Värken i bäcken/mage har varit överjävlig de sista två dagarna, det har varit svårt att förflytta sig för egen maskin överhuvudtaget.
Jag kan ha överseende med okända människor på tunnelbanan som stirrar och undrar vad som är fel, gravidmagen är ännu inte så stor att jag ser ut att behöva vanka som en anka och bita mig i läppen vid varje steg för att inte skrika rakt ut. Jag har självklart också full förståelse för att det kan vara svårt för utomstående att sätta sig in i den skärande smärtan det innebär att försöka sätta sig/resa sig eller stå mer än korta perioder i taget.
Vad jag däremot inte tänker ha överseende med är en arbetsledning som borde vara insatta i situationen, och ändå bokar in mig på dubbla arbetspass jämfört med mina kollegor och sedan menar att det är egoistiskt att ifrågasätta planeringen.
Där passeras i alla fall min gräns för vad som är acceptabelt.

De e stabilt

Bältet är nu på, definitivt inte det bekvämaste jag provat men nog stabiliserar det bäckenet alltid, man kan ju knappt röra sig! Inte för att man kan röra sig så himla mycket ändå i den här situationen, jag missade tåget i morse eftersom jag är ovan vid att ta små myrsteg. Jag fick för mig att jag kunde springa upp för rulltrappan för att hinna -bad idea, very bad idea. Självklart missade jag tåget och fick dessutom så ont att jag fick vanka fram som en vilsen anka längs perrongen i väntan på nästa avgång.
En fördel med bältet är dock att det verkar gå att dölja under kläderna, syns knappt att jag har det på mig. Försökte ordna en bild på egen hand, ni ser ju själva hur bra det blev...*hrrrm* Så går det när man inte har tålamod nog att vänta till man får assistans.

Efterlysning

Jag kom plötsligt på att jag lovat en kompis att göra detta i evigheter men lyckats förtränga det helt! Hon jobbar på ett framtida bokprojekt och efterlyser alla roliga, töntiga, idiotiska killhistorier som man varit med om. Ex pojkvännen som visade sig redan ha flickvän, killen som försvann spårlöst efter första dejten etc etc. Jag har lämnat några fina bidrag men om det finns fler därute så går det bra att lämna en kort beskrivning. För alla har väl nån gång träffat på prinsen som visade sig vara en riktig groda...

Sötast

Dagens gulligaste är dock min sambo, som på barnmorskans fråga om vi känt av många sparkar svarar nej; "men det beror nog på att mamman är så vältränad!"
Visst är det rart, och helt fantastiskt att han lever i den illusionen fortfarande! ;-)

Inga gremlins!

Vi fick lyssna på hjärtljuden idag och allt verkade vara i sin ordning. 144 slag, lutar det mer åt en kille då? Min instinkt tror ju det men man kan alltid hoppas på en överraskning.
Det verkar dock som jag får ta tillbaka alla sura kommentarer om sammandragningar, vid dagens kontroll konstaterade barnmorskan att det rör sig om bäckenuppluckring. Jag har haft konstant värk i snart 2 veckor, det blir värre ju mer jag rör mig och jag har svårt att stå eller sitta längre stunder. Men dum som jag är har jag inte haft en tanke på att det kan vara foglossning, jag trodde sånt kändes i ryggen och inte i bäcken/mage!
Det känns i alla fall bra att få veta vad det är som orsakar smärtan (och det dåliga humöret, jag blir jäkligt gnällig när jag har ont) och samtidigt veta att det inte är nåt farligt. Ett tag fick jag för mig att det var en gremlin med sylvassa naglar som försökte ta sig ut genom vävnaden genom att slita magmusklerna i strimlor, men riktigt så illa var det alltså inte (känslan är dock densamma). Så i morgon efter jobbet blir det kontroll hos sjukgymnasten och inhandlande av bälte, förhoppningsvis kommer min omgivning att tycka att jag är lite trevligare efter det.

Kvällens utmaning

Tiden som jag sov bort igår har jag tagit igen med råge idag. Även fast det är en slapp söndag har det blivit både träning, städning, matlagning och bakning. Inte i några mängder men ändå, dagen har räckt till mycket.
Medan kladdkakan står i ugnen ska jag nu ge mig på att sy upp ännu ett par jeans -allt tenderar att bli för långt när midjan hamnar UNDER magen. Min fina nya symaskin, inköpt på Tradera i våras, har dock som egenhet att den hakar upp sig var tionde minut och börjar hacka av tråden eller totalstrejka, så det är en tuff utmaning att få klart jeansen på snabbast möjliga vis. Om bara det går som det ska så kan vi avsluta kvällen i lugn och ro med senaste Indiana Jones och nygräddad kaka. :)

Varde ljus

Det verkar som om jag är på väg in i en sömnperiod igen. I vanliga fall klarar jag mig på 7 timmar per natt, nu sover jag 10-12 timmar och känner mig fortfarande inte utvilad. Vill helst spendera några extra timmar med att bara ta det lugnt och läsa en bra bok uppkrupen i soffan. Det har blivit betydligt mörkare de sista dagarna så det är svårt att veta hur mycket som beror på graviditeten, och vad som kan härledas till min återkommande höstkänsla. Sen ett par år tillbaka har jag diagnosen SAD, seasonal affective disorder. Som de flesta människor i vårt land känner jag av årstidsförändringar och övergången till mörkare tider, men min diagnos gör mig mer lättpåverkad. Höst, vinter och mörker gör mig trött, utmattad, orolig och nedstämd. I vanliga fall kan jag medicinera men med ett nytt liv i magen är inte tabletter något alternativ. Medicinen består istället av ljus, ljus och åter ljus, gärna promenader i dagsljus men även starka lampor och flera ljuskällor.
Just nu väntar jag på en plats på ljusterapi, något som gett stora framsteg tidigare. Det är en enkel form av behandling som innebär att man tillbringar några timmar iklädd vita kläder i ett helt vitt rum och blir belyst med ett artificiellt solljus som reflekteras överallt i rummet. Ganska enkelt alltså, men resultaten är otroliga. Men, som med allt annat inom sjukvården har neddragningar gjort köerna långa och det är omöjligt att säga när man kan få en plats. Tills dess får jag helt enkelt se till att motivera mig till komma ut så mycket som möjligt och försöka skapa extra ljus där det går.

Veckans kisse

Lugnt och stilla

Nu har det gått en vecka sen vi kände första sparken och riktiga rörelser för första gången, sen dess har det varit helt lugnt. Jag har sprungit, hoppat, gjort situps och kört bänkpress men nej, inte en endaste liten minikick har känts av sedan dess. Visst säger de att det är väldigt olika hur tidigt man känner såna saker men kom igen, det är ju bara 15 veckor kvar! Nog borde man väl kunna känna nånting röra sig därinne? Enligt gravidlitteraturen ska man snart kunna känna vart både ben och huvud ligger och märka när barnet vänder sig. Vi ska till Mvc igen på tisdag så förhoppningsvis kan vi lyssna på hjärtljuden en gång till, för det är inte utan att man börjar bli orolig för den lilla kraken.

Bebislängtan

Nu har första bebisen i den kommande kompis-babyboomen sett dagens ljus och hon är bara så söööt! Man blir så sugen att man bara vill dra fram klockan några månader tills allt klappat och klart och man får snusa babyhull och extramilt tvättmedel hela dagarna.
Jag har nog instinktivt ställt in mig på att det kommer bli jobb, jobb och åter jobb att ha ansvar för en liten bebis, men efter att ha sett det här lilla miraklet börjar jag tro att det kan vara rätt så mysigt och gosigt och underbart också.

Snörvel

Gissa vem som tog ut sig alldeles för mycket under planeringsdagen igår och är både snuvig och febrig idag? Som hade tänkt vara med och ta det lugnt, men som föll för tävlingsinstinkten och istället anmälde sig frivilligt till att göra armhävningar och situps efter att ha sprungit upp och ner för sex trappor två gånger i rad? Jag trodde på allvar att jag skulle kunna vara med utan att väcka tävlingsmänniskan i mig, men vid det här laget borde man ju veta bättre. Rinnsnuva och feberfrossa är vad man får i pris för sin egen dumhet/envishet. Tur att vi har flextid på jobbet så man kan kurera sig med Alvedon, koffein och nån extra timmes sömn innan man tar sig an den nya arbetsdagen. *snörvel*

Skaka galler

"Fångarna på Långholmen" har vi provat på idag, när vi hade planeringsdag/kick off med jobbet. Första halvan av dagen gick åt till planering, utvärdering och brainstorming kring utveckling av verksamheten. På eftermiddagen fick vi sen känna på hur det är att vara inlåst i fångkläder och försöka skramla ihop pengar till borgenssumma. Vi klarade de flesta cellerna galant men det var värre med stilpoängen; vi lyckades tom få minuspoäng på en station... Efter det hårdsatsade vi på smörjandet av vakterna och fick åtminstone ihop tillräckligt många poäng för att ta oss ut. Slitsam dag med andra ord, men väldigt rolig!

Extra järn

Nu har jag varit och inhandlat järntabletterna som barnmorskan rekommenderade. Har försökt i det längsta att klara mig med Blutsaft eftersom jag inte är så sugen på de biverkningar järntabletter kan åstadkomma med magen, jag har testat det tidigare och det var ingen höjdare. Och blodpudding och inälvsmat går liksom bort när man växt upp med höstslakt och grisblod i Petflaskor.
Men jag har känt mig ovanligt trött och frusen senaste två dagarna och haft lite problem med krampande muskler och näsblod så det kanske är bäst att sätta fart på järnbalansen och se om det hjälper. Det kanske tom kan få sammandragningarna att avta? *hoppas hoppas*

Instämmer

Angående föregående inlägg så instämmer jag med alla som svarat, jag försöker bara fastslå faktum; det går inte att vara "vältränad" på samma sätt när man är i sjätte månaden som innan man kissade på en sticka. Har man tur sitter musklerna fortfarande kvar ungefär där de ska men varken ork eller styrka är densamma. Så länge man har insikt om hur mycket det tar på kroppen att förändras, utvecklas och bära runt på alla extrakilon som automatiskt kommer med en växande livmoder, fostervatten, bröst och bebis så kan man fortsätta att vara aktiv utan att behöva bry sig nämnvärt om ökande fettdepåer och minskande muskeltillväxt. Jag håller med om att det är smart att hålla i tanken att det kanske är nu tiden finns till att göra det man vill av fritiden, oavsett om det är böcker eller träning eller World of Warcraft som får ens vardag att lysa lite ljusare. Och då kan man ju passa på att faktiskt njuta lite extra av känslan att ha all tid i världen till att lägga på sig själv. :)

Gravidträning

En gång i tiden för inte alls så länge sedan var jag faktiskt vältränad och hade extra ork och energi. På sistone har dock detta utjämnats mer och mer i en allt snabbare takt. Gymövningar där man använder kroppsvikten, tex pullups, hör numera till det förgångna eftersom de sju extrakilona gör sig påminda ganska snabbt. Samma sak på löpbandet, det blir tyngre och tyngre att springa, och vissa magövningar är bara att stryka helt eftersom magmuskeln börjat dela sig och riskerar att ta skada. Så vi kan väl slå hål på myten att man kan fortsätta vara lika vältränad oavsett vad som händer under graviditeten! Man kan absolut fortsätta träna, men man kommer inte att vara tränad på samma sätt som innan.
De senaste dagarna har jag fått sammandragningar varje gång jag tar en promenad, redan efter 10-15 minuter känns det som livmodern är på väg ut genom bukmuskulaturen. Jag ska självklart kolla detta med barnmorskan till veckan, men det känns lite halvsurt att ha gjort 500-700 situps i veckan i 10 år för att sedan inte ens kunna ta en promenad med en bebis i magen.
Den vältränade idealbilden känns väldigt avlägsen just nu.

Räcker det inte snart?

Det här blir väl bra, enkelt och tydligt, 24 veckors bebismage dokumenterad! Om man räknar enligt MVC så är vi alltså snart på väg in i sjunde månaden. De räknar nämligen exakt 4 veckor i varje månad, så med deras beräkningar är man gravid i typ 10 månader.
Efter att ha haft sammandragningar i tre dagar börjar jag dock tycka att evolutionen gått liiite väl långsamt, för min del kunde det räcka med att vara gravid i 7 månader och sen vore allt klappat och klart! Efter alla tusentals år som kvinnor varit gravida kan man tycka att utvecklingen borde ha gått lite mer framåt än så här!

Glöm inte farsan

Måste komma ihåg farsdag på söndag, måste komma ihåg att fixa och posta i tid. Har tänkt ut nånting bra till den blivande pappan så han inte ska känna sig bortglömd, och så ska jag komma på nåt smart att skicka upp till norrland. Inte för stort, inte för tungt, lite trist om portot kostar mer än paketet. Problemet är att jag hade velat skicka med en bild på magen också, eller egentligen på mig med magen. Men hittills har jag sett halvgalen eller full ut på alla bilder så det lutar åt att det bara blir en enkel magbild. DEN ser i alla fall inte helt sjuk ut. Kanske kan rita en mun på den så den ser lika glad och galen ut som jag? Måste bara komma ihåg att inte använda spritpenna.

Veckans misse

Skön avslutning

Återigen hade vi en kaosdag på jobbet igår, en sån dag då man bara springer från det enda mötet till det andra och kommer på sig själv med att tappa koncentrationen för att man redan stressat upp sig inför nästa besök som står och väntar. Ingen höjdaravslutning på veckan alltså, men samtidigt väldigt skönt att få logga ut och koppla bort allt vid arbetsdagens slut.
Obeskrivligt skönt då att få åka hem och vila nån timme för att sen ta tuben till Söder och bli serverad halloweenmiddag hos svärmor. Att bli lite ompysslad betyder så mycket i såna här lägen och vad kan passa bättre på halloween än att sätta tänderna i en blodig biff med gorgonzola! Blivande faster Alice och jag kollade in Idol och satte i oss maple walnut-glass till efterätt medan laktosallergikerna provade blåbärssorbet. En enda gång blev vi störda av trick-or-treat-ande ungar i trappuppgången, annars blev det en väldigt avslappnad och skön halloweenkväll.

Majkatt?

Vi fick ett så fint halloweenkort med posten idag! Jag blir alltid så imponerad av människor som klarar av att ha lite framförhållning. Själv har jag inte riktigt ordning på den biten, julhälsningar och gratulationskort brukar aldrig hinna fram i tid (om dom ens kommer iväg). Fast om jag börjar planera nu kanske jag kan hinna åstadkomma nåt innan 23 december, istället för att julkorten ska trilla in under mellandagarna som vanligt. Kanske lika bra att planera in födelsedagshälsningarna för januari och februari också när man ändå håller på, halva släkten och vänskapskretsen fyller ju år i samma månad. Orsaken till det behöver vi inte spekulera här i men nog heter det väl marskatter och inte majkatter...?

Halloween!

Det drar ihop sig till halloween och man blir så sugen på att träffa vänner och käka nåt gott och mysa! Det verkar som de flesta har arbetsdagsförkortning i morgon och kan se fram emot en långhelg, men vi har tydligen förhandlat bort allt sånt. Inte bra, hade jag jobbat kvar på Af hade jag slutat vid lunch. Triiiist, jag vill också gå på stan och fika och lägga alldeles för mycket pengar på meningslösa halloweensaker i svart och orange som bara kommer användas en gång och som inte alls passar till resten av inredningen. Det är ju stämningen man vill åt när man promenerar under jättespöket vid Buttericks och spanar på horndiadem för hundar och Michael Jackson-masker och fejkade spindelnät. Kanske får fixa en halloweenfika på jobbet i morgon, så det blir lite stämning även här.

Hatar att ha rätt

Naturligtvis hade jag helt rätt om mina stackars tänder. Inte nog med att det fanns en inflammerad tandficka, orsakad av graviditetskänsligt tandkött och en påträngande visdomstand, självklart fanns det ett hål också. Och som om inte det vore nog fanns det begynnande karies på två andra ställen. Tack och lov var tandläkaren lugn och varsam när han meddelade läget och sen fixade han tandficka och hål på ett litet kick. De begynnande angreppen ska jag försöka mota med tandtråd och munskölj, förhoppningsvis ger de med sig av sig självt.
Enligt tandexperten är orsaken förmodligen en kombination av försämrat tandkött, försämrad saliv OCH ett ökat godisätande den senaste tiden. Men nog är det otroligt att munhälsan på sex ynka månader kan försämras mer än den gjort på de senaste sexton åren. Nu är det alltså godisstopp som gäller, no more candy for me! Istället blir det tandtråd, tandtråd, tandtråd till gaddarna ramlar ut!

Hormoner del 2

Måste bara tacka för de underbara inläggen ang hormoner, det är så skönt att höra andras historier och få insikt om att man faktiskt inte är ensam om att uppleva dessa makalösa humörsvängningar. Kanske det finns fler historier därute om man frågar de blivande fäderna...? ;-)

Underbara hormoner

Det är nog inte alltid alltför lätt att leva med en gravid kvinna i huset. Helt utan förvarning börjar allehanda hormoner att spöka och framkalla de mest besynnerliga reaktioner. Tonårshumörsperioden gick jag igenom tidigt i graviditeten, då slog jag i dörrar och försökte sparka ut min sambo var och varannan dag när det var nåt jag inte uppskattade. Sen kom jag-äter-allt-jag-ser-perioden, och nåde den som vågade påpeka att jag faktiskt ständigt befann mig i ett ätande tillstånd med en kaka eller fler till hands. Nu är det den mer gråtmilda delen som tagit vid, när ögonen tåras av minsta lilla anledning. I helgen sprutade tårarna när symaskinen krånglade, när kattmaten rasade i golvet och när Bruce Willis blev övergiven av sina egna dan innan pensionen. För att inte tala om när jag läste notisen om den lilla hunden i Australien som räddade 4 kattungar ur en eldsvåda och nästan strök med själv på kuppen, det orsakade rena syndafloden. Hujeda mig, allting är så himla fint och känsligt och sorgligt just nu.

Aj aj aj

Det var många år sen sist men nu är jag nog så illa tvungen att uppsöka en tandläkare. Ända sen de gjorde om tandvårdsreformen så att alla besök plötsligt kom att kosta skjortan har jag skytt tandläkare osm pesten. Bara tanken på att göra ett 20-minuters besök och gå därifrån med en nota på flera tusen ger mig gåshud.
Men nu går det inte längre. Har haft ont i en tand i två dagar nu. Först trodde jag att det var visdomständerna som jäklades som vanligt och försökte tränga ut nån annan stackare för att få bättre plats. Sen började jag undra om det var tandköttet som blivit irriterat och svullet. Men vid en närmare eftercheck så ser det ut som en tandficka, alt ett litet hål. Jag som har klarat mig så länge! :(
Det sägs att tandkött och munhälsa kan bli sämre när man är gravid, och det kan iofs stämma. Men jag undrar om det inte har en del att göra med att man småäter heeela tiden, utan att ha en tandborste till hands. Kanske får börja ha en på jobbet och köra en runda efter fikarasten? I vilket fall ser jag INTE fram emot att gå dit och bli fattig, så håll tummarna för att det är nåt litet, enkelt, lättfixat. Gärna smärtfritt också.

Fixarsöndag

Vi har varit så ruskigt produktiva idag! Städat ur förrådet och gått igenom alla kartonger med gamla böcker, cd-skivor och annat undanstoppat, tvättat och hängt sex maskiner tvätt, och som avslutning snott ihop en bananchokladkaka att ta med till jobbet i morgon. Det sista fixade jag på egen hand, sambon såg lite snopen ut när han insåg innehållet i kakan eftersom bananer är typ det värsta han vet, näst efter falukorv och älgkött. Men jag tycker smakkombinationen är oslagbar, så varför inte testa att göra den som kaka?
Att vi äntligen fick tummen ur och tog itu med förrådet var dock hans förtjänst, själv tycker jag sånt är så otroligt tråkigt. Nu var vi dock så illa tvungna eftersom vi (ehm... hälften av oss) drabbats av shoppingfeber och inhandlat spjälsäng och skötbord på löpande band. Jag såg en jättefin Briosäng på nätet och insåg hur fint den skulle passa bredvid vår säng, så det blev ett snabbt beslut. Och nånstans ska ju grejerna förvaras innan det blir dags att ställa i ordning, därav det plötsliga infallet att få ordning på förrådet. Nu finns där gott om plats för nya spännande inhandlingar, det är bara att plocka fram kortet och shoppa loss! ;-)

Fullt upp med fika

Fikadejterna duggar tätt just nu; igår hade jag och en kompis muffindejt på Muffinsfabriken vid Skanstull och provåt oss igenom sortimentet. Vi brukar testa ett par åt gången, och eftersom det fanns en del skvaller och relationsfrågor att avhandla den här gången laddade vi upp med nykomlingen kokos/choklad och klassikern äpple/kanel. Helt klart godkända men inte i närheten av favoriten arrakspäron.
Idag mötte jag upp en annan kompis inne i stan för shopping och fika. Tydligen hade alla andra också fått samma idé, löningshelg och lördag är en oslagbar kombination om man vill trängas/stångas/svettas med tusentals andra. Det tog sin lilla tid att beställa på Gallerians favvofik, för att inte tala om toalettkön som ringlade sig runt halva cafét.
Gamla klassikerna Hare Krishna hade också sammankomst utanför Åhléns på Drottninggatan, och de hade slagit på stort dagen till ära. Att lyssna på deras musik är vanligtvis ganska plågsamt men att höra dem mässa på högsta volym i headsetmikrofon mitt i värsta shoppingstråket är bara för mycket. De delade iofs gathörn med en jonglernade eldslukare, så vi kan väl hoppas att de tröttnade på att tävla om uppmärksamheten och gav upp innan alla sönderstressade shoppare fick nog.

Veckans misse

Måste bli lilla söta Tuss, som väckte mig varannan timme natten igenom för att tala om att a) maten var slut b) lekråttan satt fast under bokhyllan c) det satt en katt utanför fönstret d) det var för trångt i sängen och e) klockan var sju och ingen var vaken. Djur är sååå underbara....

Sköna byxorna

De här byxorna blev det till slut. Ganska rejäl resår i midjan men väldigt sköna och smidiga och framförallt, snygga. Annars gillar jag Polarn å Pyrets idé med en låg snedställd resår, men deras passform suger ju!

Finally

Till slut har jag hittat ett par sköna gravidbyxor! Det tog ju bara ett par månader... Efter att ha kollat på nätet efter butiker specialiserade på mammakläder så hittade jag till slut en på Västmannagatan, www.mamastore.se. Och där fanns både sköna jeans och snygga kostymbrallor till ok priser. Lite dyrare än HM men i samma klass som PoP, och med mycket bättre passform. Så det blev ett par jeans och ett par svarta kostymbyxor, och så en liten stjärnbola till det! Om pinglandet verkligen hörs in till bebisen kan man ju undra, men det låter väldigt fint och ser väldigt gulligt ut. Otroligt skönt att äntligen ha köpt nåt som passar -tack svärmor! :)
Nu ska jag bara plocka fram symaskinen och lägga upp byxbenen innan jag är nöjd. Hade jag korta ben innan så kan jag avslöja att de inte precis ser längre ut nu när höfter och bakdel utvecklats till en egen begynnande världsdel. Kanske dags att börja göra en insats på den där trappmaskinen på gymet?!

Bolasmycke

Jag vet inte om det här verkligen stämmer men jag skulle gärna testa:
"Den mexikanska bolan är ett vackert, handgjort smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det."