måndag 27 oktober 2008

Underbara hormoner

Det är nog inte alltid alltför lätt att leva med en gravid kvinna i huset. Helt utan förvarning börjar allehanda hormoner att spöka och framkalla de mest besynnerliga reaktioner. Tonårshumörsperioden gick jag igenom tidigt i graviditeten, då slog jag i dörrar och försökte sparka ut min sambo var och varannan dag när det var nåt jag inte uppskattade. Sen kom jag-äter-allt-jag-ser-perioden, och nåde den som vågade påpeka att jag faktiskt ständigt befann mig i ett ätande tillstånd med en kaka eller fler till hands. Nu är det den mer gråtmilda delen som tagit vid, när ögonen tåras av minsta lilla anledning. I helgen sprutade tårarna när symaskinen krånglade, när kattmaten rasade i golvet och när Bruce Willis blev övergiven av sina egna dan innan pensionen. För att inte tala om när jag läste notisen om den lilla hunden i Australien som räddade 4 kattungar ur en eldsvåda och nästan strök med själv på kuppen, det orsakade rena syndafloden. Hujeda mig, allting är så himla fint och känsligt och sorgligt just nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha... jag känner igen det där med hormoner. Förra veckan så åkte min kära make till Liverpool i 5 dagar. Grät konstant de två första dagarna.... Efter två dagar kunde jag prata med honom i telefonen utan att läppen började darra...

mama sa...

jag kommer i gråtfasen från dag 1 säkrare än ett gravtest, när man gråter till volvo eller ica reklamen... eller på varanann sida i ljusdalsposten då vet man... ;-)

fast med Elvis så sparakde jag ut stefan dan innan jag tog gravtestet, när sen det visade + slapp han sova på jobbet å fick komma hem och agera slav åt gravid kvinna istället... undrar om han ångrade sig ;-)