Förkyld och förvirrad

Man ska tydligen inte utmana ödet och tro att man tillhör de där människorna som klarar sig från alla bacillattacker i tunnelbanan och på jobbet eller dagis. Förra veckan var det 2-3 st som gick runt och snörvlade på jobbet och klagade på huvudvärk och halsont, medan man själv kände sig helfrisk och istället försökte koncentrera sig på att hålla sig borta från den värsta smittzonen. I lördags började sambon snörvla och beklaga sig och jag tänkte för mig själv att det är väl attan att en karl alltid ska bli helt under isen vid minsta lilla förkylningsbacill. Sen hoppade den där jäkla bacillen över till mig och fyy vad hängig jag känt mig sen dess! Har varvat hett te med honung och Alvedon, men resultatet håller tyvärr bara i sig nån timme. Och under den timmen får jag -som alltid- för mig att jag är så pigg, så pigg, så jag kanske borde ta och städa ur garderoberna eller rensa förrådet eller göra nåt annat fullständigt nödvändigt. Och sen sitter jag där efteråt och känner mig ännu mer sjuk än innan. I helgen har jag alltså varvat febertopparna med att dammsuga, sy bebispåslakan, borra upp garderobshyllor, rensa ur köksskåpen och bära saker upp och ner från källaren. Det är ungefär vad jag åstadkommer på 2 veckor i vanliga fall, men i min förkylningsförvirring tror jag att jag är Stålmannen reinkarnerad. Inte så konstigt att jag ligger hemma idag med mer halsont och feber än jag haft på hela helgen. Hoppas verkligen bebis kan vänta lite med sin ankomst, jag tror inte lustgasmask och täppt näsa/rinnsnuva är nån god kombination.