Tack alla som skrivit för era varma ord och stöttande kommentarer, det värmer när det känns som tyngst. För saknaden är så stor, så stor. Ett dygn som känts som evigheter och fler tårar än man trodde var fysiskt möjligt. Så länge man håller sig sysselsatt på jobbet går det att se framåt, men väl hemma kommer tomheten över en som en våt filt. Det är så smärtsamt tomt så man förstår inte hur man någonsin ska kunna gå vidare. Det kommer bli lättare med tiden, det vet vi innerst inne, men det är en klen tröst när någon fattas en så enormt.
tisdag 20 januari 2009
Du fattas oss
Tack alla som skrivit för era varma ord och stöttande kommentarer, det värmer när det känns som tyngst. För saknaden är så stor, så stor. Ett dygn som känts som evigheter och fler tårar än man trodde var fysiskt möjligt. Så länge man håller sig sysselsatt på jobbet går det att se framåt, men väl hemma kommer tomheten över en som en våt filt. Det är så smärtsamt tomt så man förstår inte hur man någonsin ska kunna gå vidare. Det kommer bli lättare med tiden, det vet vi innerst inne, men det är en klen tröst när någon fattas en så enormt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
visst är det så! va bra att ni har så fina bilder av Tuss att ta fram och titta på, även om det gör ont, men det kommer att kännas lite lite bättre i morgon! en liten stund i taget, och man får ta pauser i sorg och tänka på annat och vara glad de stunder det går... kram åsa
*kramar om*
Skicka en kommentar