Redo för utbrott

Det sägs att man kan se på en kvinna när det börjar närma sig förlossningsdatum, eftersom hon utstrålar ungefär samma sak som en vulkan på väg att få ett utbrott. Det är i alla fall vad som står i den här fantastiska boken som jag fått låna av Mama och som jag redan hunnit plöja igenom ett par gånger sedan semestern. Den kan verkligen rekommenderas, hudbristningar eller hemmorojder, här kan man hitta svar på det mesta! I alla fall undrar jag om det inte är så att jag snart närmar mig den där gränsen innan allt bryter ut. Jag vandrar runt i min egen lilla bubbla och hinner vara både glömsk och världsfrånvänd och oförskämd, samtidigt som jag försöker jobba och stå i precis som vanligt. Häromdagen hävdade jag att barnmorskan måste ha misstagit sig totalt när hon sa sig redan ha lämnat ut alla papper om blodgrupp etc till mig, för JAG hade minsann inte fått några papper! Väl hemma hittade jag hela förlossningsmappen undanstoppad under hårfön och telefonkataloger, väl gömd och sedan länge glömd. Idag höll jag på att driva den stackars kassörskan på Apoteket till vansinne genom att hävda att de slarvat bort mitt recept som jag lämnat in några månader tidigare. Stackarn fick leta i 45 minuter medan jag själv blev mer och mer utmattad och uppriven. Och självklart fanns receptet: hemma, instoppat i ett överfullt köksskåp mitt bland alla gamla kvitton och räkningar och andra saker som man inte vet om man ska spara eller inte.
Jag vet att många gravida kvinnor går och väntar på att förlossningen ska sätta igång, men det kan nog lika ofta vara omgivningen som med drömsk blick ser fram emot den stundande nedräkningen...