Veckans kisse

Muff muff

Jag tog mig i kragen och bakade pepparkaksmuffins igår, mest för att få till lite adventskänsla (och för att ha en orsak till att fika). Jag såg framför mig en mumsig frosting med lingonsmak, men det såg inte alls lika hemtrevligt ut i verkligheten. Det blev en vanlig vit frosting till slut, inte alls så stilfullt som jag hade tänkt mig men absolut ätbart. Nästa gång provar jag med vitchoklad istället, det borde passa perfekt!

Snabba pepparkaksmuffins
100g flytande margarin
2 1/2 dl brun farin
2 ägg
1 1/2 dl filmjölk
3 dl vetemjöl
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk bikarbonat

Sätt ugnen på 225 grader. Rör fett och farin poröst och tillsätt ett ägg i taget. Rör ner fil och mjöl blandat med kryddor och bikarbonat. Fördela i formar och grädda 10 min i mitten av ugnen.

Vit frosting
50g Philadelphiaost
1,5 dl florsocker
1 msk margarin el smör

Rör ihop till önskad konsistens och bred över muffarna.

Paketplanering

Inhandlade de första julklapparna igår, det är ju alltid lika roligt att få köpa presenter till andra! Varje år tänker jag att jag ska göra det enkelt och inte köpa så många paket, men det är nästan beroendeframkallande att få gå hem med en påse fylld med överraskningar. Svårast i år är nog att hitta på nåt bra till de minsta, de är i en kinkig ålder där man måste hålla koll på vad som innehåller smådelar etc eftersom allt går att provsmaka. Inte heller vill man ju råka köpa nåt alltför högljutt, det kanske inte alltid är uppskattat med en trumpetfanfar på juldagsmorgonen. Sen har vi ju farmor, som uppskattar deckare och fotboll, frågan är hur man ska kombinera de två områdena. Några passande förslag på vad 80-åriga pigga damer kan tänkas vilja ha i julklappssäcken??

Lekafton?

Tidigare ikväll ringde brorsan och undrade om inte jag kunde tänka mig att vara barnvakt om 2 veckor. Han och sambon ska ner och se Uggla, Rheborg, Ulvesson på Cirkus genom nån bjudning med jobbet, och självklart vore det skönt för dem att vara barnlediga under föreställningen. Vad jag inte insåg förrän efter samtalets slut var att jag kommer bli sittande flera timmar instängd på ett öde hotellrum med en vild bebis som säkert tycker att det är dötrist att inte ha sina vanliga leksaker och sin gåstol och sina föräldrar i närheten. I den åldern lär det knappast hjälpa med en video, jag kanske får iscensätta ett brandlarm? Ordna snöbollskrig? Ta en sväng till Grönan? Otroligt att jag aldrig lär mig att tänka efter först.

Mer muffin, mindre träning

Den här veckan har verkligen bara rusat fram, det känns som det var måndag bara häromdagen. Varenda timme har varit uppbokad och det börjar kännas i kroppen, nu när det bara är TOLV veckor kvar! En enda dags övertid och jag är sliten som en nersutten studentsoffa, orken är verkligen på upphällningen. Inte en enda gång har jag kommit iväg till gymet fast hela veckan snart har gått. Det är lite svårt att motivera sig när man inte kan köra varken det ena eller det andra pga foglossningar och sammandragningar och allt annat skit som man måste dras med. Man prioriterar hellre en fika i gott sällskap med lite välgörande skvallersessioner och i morgon ska det äntligen bli ett besök på Muffinsfabriken igen. Helt klart välbehövligt, muffins bygger väl också muskler??

Fokus 08

Det har varit fullt pådrag på jobbet idag med tv-kameror och mikrofoner vart man än vänt sig. Ungdomsstyrelsen har i dagarna släppt en ny rapport (Fokus 08) där man fokuserat stora delar av materialet på ungdomar i "utanförskapsområden" och deras problem att etablera sig på arbetsmarknaden. Och eftersom vi jobbar med den målgruppen i Stockholms del av de berörda områdena har vi under dagen varit nerringda av journalister och radiopratare som vill veta hur vi ser på saken, och fått besök av åtskilliga tv-team som vill intervjua arbetslösa ungdomar. Jag känner mig inte direkt upplagd för att visa gravidmagen i tv och försöka svara på krångliga frågor så jag har hållit mig undan, men jag bänkar mig nog framför både de tidiga nyheterna ikväll och morgonsändningarna i morrn bitti för att beskåda resultatet!

Stormvarning

Visst vill vi ha en vit vinter, men det här är väl ändå att ta i?! Snöstorm ett helt dygn, försenade kommunikationer och oskottade trottoarer så man halkar runt som en enbent kyckling! Tack och lov säger jag bara att man hittade både jacka och vantar i helgen och att Graningekängorna verkar hålla ett år till. Och vilken otrolig lycka att hyresvärden äntligen tog sig i kragen och monterade in badkaret som vi bad om för 1 år sen! Det tog sin lilla tid men åh vad skönt det är att tina upp från vinterkylan i ett hett bad. Hela 3 minusgrader hade vi i morse, inte konstigt att pendeltågstrafiken slogs ut.... ;-) Jag kan tänka mig att temperaturerna är lite tuffare uppåt norrland de här dagarna, och där funkar väl allt som vanligt?

Dagsformen

Jag tror jag drog på mig lite förkylningsbaciller igår, instängd bland hundratals andra på ett minimalt utrymme utan nån ordentlig värme. Går runt och småfryser lite och känner mig allmänt sänkt, sådär så man helst inte vill gå förbi nån spegel för man förstår inte vem den där människan med glansig blick och påsar under ögonen är. Tur att jag kan ta det luuugnt, medan sambon står och rör i grytorna och lagar chicken karai eftersom jag hintat att lite indiskt säkert skulle funka bra för att få bort förkylningen, kryddstarkt som det är med vitlök och chili och koriander. Sen blir det nog en lugn kväll framför dvd-n med snacks och cola, för är man sjuk ska man väl skämmas bort? ;)

Vinterväder

Riktigt bra timing att jag hittade en vinterjacka igår, för så här ser vår innergård ut idag! Värsta vintern, snö överallt, bilarna sladdar omkring i backen utanför och lyckas inte ta sig varken upp eller ner -eller ner kommer man väl alltid, men kanske inte i det skick man tänkt sig. Katten vägrar gå ut, hans lilla trappa är helt översnöad. Själv tassar jag fram försiktigt försiktigt så man inte riskerar att ramla på magen...

Ledig fredag

Gårdagen blev över förväntan, med familjeträff i Gävle och shopping och mysiga fikastunder. Jag valde med hjälp av goda smakråd ut ett par nystan i brunt, beige och naturvitt till en första uppsättning bebiskofta och mössa -mormor måste ju ha nåt att sysselsätta sig med! Vi hittade en vinterjacka som gick att få igen över magen och som var nersatt med 50%, förmodligen räcker den väl inte ända fram till februari men den funkar väldigt bra just nu. Det blev även en liten bebisoverall, också till halva priset på Cubus, och så hittade jag -äntligen- en mjuk bh utan byglar och inlägg som man kan ha hemma när man vill vara lite avslappnad. 80D, vem 17 hade trott det för sex månader sen?! Men bäst av allt var såklart att få träffa familjen, umgås och hänga och skratta och bara må bra. Man saknar dem så mycket när man inte ses så ofta!
Den enda mörka punkten på dagen var väl SJ, som vanligt. Hemresan som skulle ta 1,5 timme tog istället 4,5 timme, eftersom vi blev stående redan vid Furuvik pga problem längre fram på spåret. Först skulle vi få åka vidare efter en kvart, sen blev det en halvtimme, som blev till tre lååånga timmar på ett lokaltåg utan restaurangvagn eller möjlighet till förtäring. Den enda lilla godisautomaten var snabbt tömd. Jag hann få tag i en delicatoboll tack och lov, man blir ju lite kinkig när man inte får äta på flera timmar. Man kände sig rätt mör när vi äntligen fick stiga av det olycksaliga tåget vid centralen klockan 21.30, helt slut efter en fullspäckad dag.

Veckans kisse

Mums

Det blev ingen Hägendaz idag, vår Ica-butik har byggt ut och skaffat tre(!) nya frysboxar fyllda med spännande glassmaker, rena himmelriket! Så nu är det upp till bevis om någon ska kunna ta upp konkurrensen; Ben & Jerrys har jag redan avskrivit som sötsliskig trendpropaganda, nu blir det Lejonet & Björnen som ska avsmakas. Cappuccino med chokladdränkta valnötter låter som en hit men om den verkligen kan tävla med Hägendazs Baileysglass, det återstår att se.

SNÖÖÖ!

Ikväll faller det för första gången snöflingor som verkar vilja stanna kvar, de har inte smält bort ännu i alla fall. Det vore fantastiskt fint med lite vitt på marken, inga drivor som man behöver vada fram genom men tillräckligt för att världen ska bli lite ljusare. Kanske dags att kolla om man kommer i vinterjackan i år eller om det måste bli lite julshopping?
Jag ska ta en ledig dag och träffa familjen i Gävle på fredag, då kan man ju passa på att handla lite. Det ska bli så kul att träffa alla, det var trots allt tre månader sen sist och det känns som en evighet när det hinner hända så mycket emellan. Kan vara skönt också med en långhelg, hela hösten har ju bara varit jobb, jobb, jobb. På våren finns det lite helgdagar och ledigheter att njuta av, men hösten är en enda lång raksträcka utan slut. Men snart, snart är det julledigt och då tänker jag stänga av all jobb-hjärnverksamhet i 14 dagar minst och bara ägna tid åt mig själv och the little family.

Kökshjälp

Små små myrsteg har jag tagit idag och faktiskt, det har gått bättre! Ska försöka hålla i huvudet att ta det lugnt med bäckenet, annars kommer det kännas dagen efter. Men det kändes så bra att jag fick ork över till att göra köttbullar, fast jag aldrig lyckas få dem runda, de ser mer ut som trekantiga kuber. Tuss hjälpte också till, men jag tror han blev lite besviken över att inte all köttfärs var till honom!
I morrn ska jag iväg på förlossningssamtal på SöS för första gången, hoppas hoppas att de är lika bra som de Aura-sköterskor man hört talas om. Det vore skönt att få lite lugnande ord på vägen även om det känns som det är en eeeevighet kvar till the big day. Och med tanke på att jag suttit på kontoret och försökt andats mig igenom bäckenbenssmärtan hela förra veckan kan man ju nästan säga att jag redan börjat öva på profylaxen.

Vintertankar

Stora, stora snöflingor föll det här i eftermiddags. De försvann lika snabbt som de kom, men temperaturen har fallit till nollgradigt för första gången på länge och vinden ute är isande kall. Inte ens katten vill vara ute några längre stunder, men så är han också en bortskämd stadskatt med egen ingång.
Hörde av Barbaskön att det redan handlats en del julklappar, och nog blir man lite sugen på julpyssel och paketinslagning nu när vintern tränger sig på. Ska nog lobba för att vi ska ha en liten julgran i år, en riktig. Ingen av oss tillhör annars den pyntiga typen, det brukar bli ett par tomtar i bokhyllan och nån snögubbe i köket, på sin höjd en liten rödvit duk.
Men en ny fin adventsstjärna, lite nybakade lussebullar och pepparkakor och doften av nyintagen julgran skulle förhöja stämningen ordentligt. Vi kanske tom ska satsa på jul-köksgardiner i år!

Äntligen!

NU är det fart på lilla fisken i magen! Så fort jag tar det lugnt, sitter på tunnelbanan eller softar i soffan så blir det en väldig fart på det lilla livet. Små sparkar ibland men mest viftningar och små fladdriga rörelser. Nästan så man blir sjösjuk eller känner sig lite konstig, samtidigt som det känns väldigt tryggt och mysigt. Önskar bara att den kunde hålla sig liiite lugnare under möten och semiarier, det är svårt att behålla koncentrationen när man håller en föreläsning och plötsligt känner av små fladdrande fiskrörelser i magtrakten.

Färdtjänst?

Enligt sjukvårdsupplysningen är risken stor att smärtan vid bäckenuppluckring inte går tillbaka, tvärtom brukar den öka allteftersom. Men jag blev lite lugnad när jag pratade med svärmor, som hade haft samma problem vid sin första graviditet och enligt henne hade det gått över sista 1,5 månaden. Dessförinnan hade hon dock varit sjukskriven på heltid och bara vilat, vilat, vilat... Låt oss hoppas att det inte behöver bli så illa i det här fallet, jag tror jag skulle klättra på väggarna efter 2-3 dagar. Men precis som de säger på sjukvårdsupplysningen är det resor och förflyttning som är problemet. Hur förklarar man att man inte kan komma till morgonmötet eftersom man inte klarar av att promenera 20 minuter från t-banan? Kan man begära färdtjänst? Kanske skaffa permobil? Samhället är helt enkelt inte anpassat för att klara av att möta behoven hos gravida kvinnor.

Veckans kisse

Gränsdragning

Värken i bäcken/mage har varit överjävlig de sista två dagarna, det har varit svårt att förflytta sig för egen maskin överhuvudtaget.
Jag kan ha överseende med okända människor på tunnelbanan som stirrar och undrar vad som är fel, gravidmagen är ännu inte så stor att jag ser ut att behöva vanka som en anka och bita mig i läppen vid varje steg för att inte skrika rakt ut. Jag har självklart också full förståelse för att det kan vara svårt för utomstående att sätta sig in i den skärande smärtan det innebär att försöka sätta sig/resa sig eller stå mer än korta perioder i taget.
Vad jag däremot inte tänker ha överseende med är en arbetsledning som borde vara insatta i situationen, och ändå bokar in mig på dubbla arbetspass jämfört med mina kollegor och sedan menar att det är egoistiskt att ifrågasätta planeringen.
Där passeras i alla fall min gräns för vad som är acceptabelt.

De e stabilt

Bältet är nu på, definitivt inte det bekvämaste jag provat men nog stabiliserar det bäckenet alltid, man kan ju knappt röra sig! Inte för att man kan röra sig så himla mycket ändå i den här situationen, jag missade tåget i morse eftersom jag är ovan vid att ta små myrsteg. Jag fick för mig att jag kunde springa upp för rulltrappan för att hinna -bad idea, very bad idea. Självklart missade jag tåget och fick dessutom så ont att jag fick vanka fram som en vilsen anka längs perrongen i väntan på nästa avgång.
En fördel med bältet är dock att det verkar gå att dölja under kläderna, syns knappt att jag har det på mig. Försökte ordna en bild på egen hand, ni ser ju själva hur bra det blev...*hrrrm* Så går det när man inte har tålamod nog att vänta till man får assistans.

Efterlysning

Jag kom plötsligt på att jag lovat en kompis att göra detta i evigheter men lyckats förtränga det helt! Hon jobbar på ett framtida bokprojekt och efterlyser alla roliga, töntiga, idiotiska killhistorier som man varit med om. Ex pojkvännen som visade sig redan ha flickvän, killen som försvann spårlöst efter första dejten etc etc. Jag har lämnat några fina bidrag men om det finns fler därute så går det bra att lämna en kort beskrivning. För alla har väl nån gång träffat på prinsen som visade sig vara en riktig groda...

Sötast

Dagens gulligaste är dock min sambo, som på barnmorskans fråga om vi känt av många sparkar svarar nej; "men det beror nog på att mamman är så vältränad!"
Visst är det rart, och helt fantastiskt att han lever i den illusionen fortfarande! ;-)

Inga gremlins!

Vi fick lyssna på hjärtljuden idag och allt verkade vara i sin ordning. 144 slag, lutar det mer åt en kille då? Min instinkt tror ju det men man kan alltid hoppas på en överraskning.
Det verkar dock som jag får ta tillbaka alla sura kommentarer om sammandragningar, vid dagens kontroll konstaterade barnmorskan att det rör sig om bäckenuppluckring. Jag har haft konstant värk i snart 2 veckor, det blir värre ju mer jag rör mig och jag har svårt att stå eller sitta längre stunder. Men dum som jag är har jag inte haft en tanke på att det kan vara foglossning, jag trodde sånt kändes i ryggen och inte i bäcken/mage!
Det känns i alla fall bra att få veta vad det är som orsakar smärtan (och det dåliga humöret, jag blir jäkligt gnällig när jag har ont) och samtidigt veta att det inte är nåt farligt. Ett tag fick jag för mig att det var en gremlin med sylvassa naglar som försökte ta sig ut genom vävnaden genom att slita magmusklerna i strimlor, men riktigt så illa var det alltså inte (känslan är dock densamma). Så i morgon efter jobbet blir det kontroll hos sjukgymnasten och inhandlande av bälte, förhoppningsvis kommer min omgivning att tycka att jag är lite trevligare efter det.

Kvällens utmaning

Tiden som jag sov bort igår har jag tagit igen med råge idag. Även fast det är en slapp söndag har det blivit både träning, städning, matlagning och bakning. Inte i några mängder men ändå, dagen har räckt till mycket.
Medan kladdkakan står i ugnen ska jag nu ge mig på att sy upp ännu ett par jeans -allt tenderar att bli för långt när midjan hamnar UNDER magen. Min fina nya symaskin, inköpt på Tradera i våras, har dock som egenhet att den hakar upp sig var tionde minut och börjar hacka av tråden eller totalstrejka, så det är en tuff utmaning att få klart jeansen på snabbast möjliga vis. Om bara det går som det ska så kan vi avsluta kvällen i lugn och ro med senaste Indiana Jones och nygräddad kaka. :)

Varde ljus

Det verkar som om jag är på väg in i en sömnperiod igen. I vanliga fall klarar jag mig på 7 timmar per natt, nu sover jag 10-12 timmar och känner mig fortfarande inte utvilad. Vill helst spendera några extra timmar med att bara ta det lugnt och läsa en bra bok uppkrupen i soffan. Det har blivit betydligt mörkare de sista dagarna så det är svårt att veta hur mycket som beror på graviditeten, och vad som kan härledas till min återkommande höstkänsla. Sen ett par år tillbaka har jag diagnosen SAD, seasonal affective disorder. Som de flesta människor i vårt land känner jag av årstidsförändringar och övergången till mörkare tider, men min diagnos gör mig mer lättpåverkad. Höst, vinter och mörker gör mig trött, utmattad, orolig och nedstämd. I vanliga fall kan jag medicinera men med ett nytt liv i magen är inte tabletter något alternativ. Medicinen består istället av ljus, ljus och åter ljus, gärna promenader i dagsljus men även starka lampor och flera ljuskällor.
Just nu väntar jag på en plats på ljusterapi, något som gett stora framsteg tidigare. Det är en enkel form av behandling som innebär att man tillbringar några timmar iklädd vita kläder i ett helt vitt rum och blir belyst med ett artificiellt solljus som reflekteras överallt i rummet. Ganska enkelt alltså, men resultaten är otroliga. Men, som med allt annat inom sjukvården har neddragningar gjort köerna långa och det är omöjligt att säga när man kan få en plats. Tills dess får jag helt enkelt se till att motivera mig till komma ut så mycket som möjligt och försöka skapa extra ljus där det går.

Veckans kisse

Lugnt och stilla

Nu har det gått en vecka sen vi kände första sparken och riktiga rörelser för första gången, sen dess har det varit helt lugnt. Jag har sprungit, hoppat, gjort situps och kört bänkpress men nej, inte en endaste liten minikick har känts av sedan dess. Visst säger de att det är väldigt olika hur tidigt man känner såna saker men kom igen, det är ju bara 15 veckor kvar! Nog borde man väl kunna känna nånting röra sig därinne? Enligt gravidlitteraturen ska man snart kunna känna vart både ben och huvud ligger och märka när barnet vänder sig. Vi ska till Mvc igen på tisdag så förhoppningsvis kan vi lyssna på hjärtljuden en gång till, för det är inte utan att man börjar bli orolig för den lilla kraken.

Bebislängtan

Nu har första bebisen i den kommande kompis-babyboomen sett dagens ljus och hon är bara så söööt! Man blir så sugen att man bara vill dra fram klockan några månader tills allt klappat och klart och man får snusa babyhull och extramilt tvättmedel hela dagarna.
Jag har nog instinktivt ställt in mig på att det kommer bli jobb, jobb och åter jobb att ha ansvar för en liten bebis, men efter att ha sett det här lilla miraklet börjar jag tro att det kan vara rätt så mysigt och gosigt och underbart också.

Snörvel

Gissa vem som tog ut sig alldeles för mycket under planeringsdagen igår och är både snuvig och febrig idag? Som hade tänkt vara med och ta det lugnt, men som föll för tävlingsinstinkten och istället anmälde sig frivilligt till att göra armhävningar och situps efter att ha sprungit upp och ner för sex trappor två gånger i rad? Jag trodde på allvar att jag skulle kunna vara med utan att väcka tävlingsmänniskan i mig, men vid det här laget borde man ju veta bättre. Rinnsnuva och feberfrossa är vad man får i pris för sin egen dumhet/envishet. Tur att vi har flextid på jobbet så man kan kurera sig med Alvedon, koffein och nån extra timmes sömn innan man tar sig an den nya arbetsdagen. *snörvel*

Skaka galler

"Fångarna på Långholmen" har vi provat på idag, när vi hade planeringsdag/kick off med jobbet. Första halvan av dagen gick åt till planering, utvärdering och brainstorming kring utveckling av verksamheten. På eftermiddagen fick vi sen känna på hur det är att vara inlåst i fångkläder och försöka skramla ihop pengar till borgenssumma. Vi klarade de flesta cellerna galant men det var värre med stilpoängen; vi lyckades tom få minuspoäng på en station... Efter det hårdsatsade vi på smörjandet av vakterna och fick åtminstone ihop tillräckligt många poäng för att ta oss ut. Slitsam dag med andra ord, men väldigt rolig!

Extra järn

Nu har jag varit och inhandlat järntabletterna som barnmorskan rekommenderade. Har försökt i det längsta att klara mig med Blutsaft eftersom jag inte är så sugen på de biverkningar järntabletter kan åstadkomma med magen, jag har testat det tidigare och det var ingen höjdare. Och blodpudding och inälvsmat går liksom bort när man växt upp med höstslakt och grisblod i Petflaskor.
Men jag har känt mig ovanligt trött och frusen senaste två dagarna och haft lite problem med krampande muskler och näsblod så det kanske är bäst att sätta fart på järnbalansen och se om det hjälper. Det kanske tom kan få sammandragningarna att avta? *hoppas hoppas*

Instämmer

Angående föregående inlägg så instämmer jag med alla som svarat, jag försöker bara fastslå faktum; det går inte att vara "vältränad" på samma sätt när man är i sjätte månaden som innan man kissade på en sticka. Har man tur sitter musklerna fortfarande kvar ungefär där de ska men varken ork eller styrka är densamma. Så länge man har insikt om hur mycket det tar på kroppen att förändras, utvecklas och bära runt på alla extrakilon som automatiskt kommer med en växande livmoder, fostervatten, bröst och bebis så kan man fortsätta att vara aktiv utan att behöva bry sig nämnvärt om ökande fettdepåer och minskande muskeltillväxt. Jag håller med om att det är smart att hålla i tanken att det kanske är nu tiden finns till att göra det man vill av fritiden, oavsett om det är böcker eller träning eller World of Warcraft som får ens vardag att lysa lite ljusare. Och då kan man ju passa på att faktiskt njuta lite extra av känslan att ha all tid i världen till att lägga på sig själv. :)

Gravidträning

En gång i tiden för inte alls så länge sedan var jag faktiskt vältränad och hade extra ork och energi. På sistone har dock detta utjämnats mer och mer i en allt snabbare takt. Gymövningar där man använder kroppsvikten, tex pullups, hör numera till det förgångna eftersom de sju extrakilona gör sig påminda ganska snabbt. Samma sak på löpbandet, det blir tyngre och tyngre att springa, och vissa magövningar är bara att stryka helt eftersom magmuskeln börjat dela sig och riskerar att ta skada. Så vi kan väl slå hål på myten att man kan fortsätta vara lika vältränad oavsett vad som händer under graviditeten! Man kan absolut fortsätta träna, men man kommer inte att vara tränad på samma sätt som innan.
De senaste dagarna har jag fått sammandragningar varje gång jag tar en promenad, redan efter 10-15 minuter känns det som livmodern är på väg ut genom bukmuskulaturen. Jag ska självklart kolla detta med barnmorskan till veckan, men det känns lite halvsurt att ha gjort 500-700 situps i veckan i 10 år för att sedan inte ens kunna ta en promenad med en bebis i magen.
Den vältränade idealbilden känns väldigt avlägsen just nu.

Räcker det inte snart?

Det här blir väl bra, enkelt och tydligt, 24 veckors bebismage dokumenterad! Om man räknar enligt MVC så är vi alltså snart på väg in i sjunde månaden. De räknar nämligen exakt 4 veckor i varje månad, så med deras beräkningar är man gravid i typ 10 månader.
Efter att ha haft sammandragningar i tre dagar börjar jag dock tycka att evolutionen gått liiite väl långsamt, för min del kunde det räcka med att vara gravid i 7 månader och sen vore allt klappat och klart! Efter alla tusentals år som kvinnor varit gravida kan man tycka att utvecklingen borde ha gått lite mer framåt än så här!

Glöm inte farsan

Måste komma ihåg farsdag på söndag, måste komma ihåg att fixa och posta i tid. Har tänkt ut nånting bra till den blivande pappan så han inte ska känna sig bortglömd, och så ska jag komma på nåt smart att skicka upp till norrland. Inte för stort, inte för tungt, lite trist om portot kostar mer än paketet. Problemet är att jag hade velat skicka med en bild på magen också, eller egentligen på mig med magen. Men hittills har jag sett halvgalen eller full ut på alla bilder så det lutar åt att det bara blir en enkel magbild. DEN ser i alla fall inte helt sjuk ut. Kanske kan rita en mun på den så den ser lika glad och galen ut som jag? Måste bara komma ihåg att inte använda spritpenna.

Veckans misse

Skön avslutning

Återigen hade vi en kaosdag på jobbet igår, en sån dag då man bara springer från det enda mötet till det andra och kommer på sig själv med att tappa koncentrationen för att man redan stressat upp sig inför nästa besök som står och väntar. Ingen höjdaravslutning på veckan alltså, men samtidigt väldigt skönt att få logga ut och koppla bort allt vid arbetsdagens slut.
Obeskrivligt skönt då att få åka hem och vila nån timme för att sen ta tuben till Söder och bli serverad halloweenmiddag hos svärmor. Att bli lite ompysslad betyder så mycket i såna här lägen och vad kan passa bättre på halloween än att sätta tänderna i en blodig biff med gorgonzola! Blivande faster Alice och jag kollade in Idol och satte i oss maple walnut-glass till efterätt medan laktosallergikerna provade blåbärssorbet. En enda gång blev vi störda av trick-or-treat-ande ungar i trappuppgången, annars blev det en väldigt avslappnad och skön halloweenkväll.