Och efter en sån heldag med roliga människor och stoj och skratt var det kanske inte så konstigt att vi inte kunde slappna av när vi väl kom hem. Jag trodde i min enfald att bebisen skulle sova som en stock efter alla dessa spännande upptåg, men icke sa nicke. Från att vi vaknade på morgonen till han somnade vid 23-tiden på kvällen sov han max 2 x 45 min, resterande 14 timmar var han klarvaken. Så när han äntligen slocknade drog jag en suck av lättnad, slängde mig i säng och... låg vaken. Kanske inte så konstigt att Arvid inte kunde slappna av när jag själv kände mig som jag hade en duracellkanin i skallen. Det gick bara inte att varva ner, kroppen var tömd på kraft men i huvudet var det full fart, rena karusellen av ljud och tankar och intryck. Och självklart ligger man och tänker "om jag inte somnar snart hinner jag inte sova innan bebisen vaknar, om jag inte somnar snart så kommer jag vara som en zombie i morgon, om jag inte somnar snart...".
Jag fick i alla fall sova några timmar efter kl 4, och sen fick pappan hoppa in och ta hand om sin överaktiva unge som inte alls skulle sova till kl 10 som vanligt utan var klarvaken igen kl 6. Jag vet inte vad för slags energikick han fick under gårdagen, men jag hoppas innerligt att det inte håller i sig.
4 kommentarer:
Du ska aldrig tro att barn tar sovmorgon ;)
INTE??? :(
Mitt barn gör det! :-) *hoppar jämnfota*
Hon vaknar aldrig före 8:30-9:30 om man inte väcker henne för dagis...
elvis har aldrig sovit längre än kl sex... om han inte är sjuk... det började han med när han var 3 månader (före sov ahn till sju halv åtta i alla fall) å när han efter 1½ timmes vakenhet på morgonen skulle somna om dög det inte med sängen... då skulle han sova i vagnen... som rullade... så man fick ju sin dagliga promenad i alla fall...
Skicka en kommentar