Kusinbesök

Två veckor gamla kusin Mathilde kom och hälsade på igår. Hon hade vuxit till 51 cm och 3,7 kg, och borde således vara precis lika stor som Arvid var när vi lämnade BB. Men jag kan inte tänka mig att den här ungen nånsin varit så himla liten! Hon såg ju ut som en fågelunge bredvid sin en månad äldre kusin. Fast man inser hur skönt det är att ha en lite större bebis, som kan underhålla sig själv, som somnar på egen hand och som inte skriker så fort man inte håller i honom. Då förstår man att utvecklingen går framåt och att vardagen bara kan bli bättre (i alla fall fram till sisådär 10 månader när de börjar kunna ta sig runt i lägenheten på egen hand...).
Skönt ändå att det gick bra att bjuda hem gäster på middag, vi har inte vågat oss på det tidigare med tanke på skrikande spädbarn och sömnbrist, men det gick ju galant. Och det berodde förmodligen på att det var barnafadern som stod för fiolerna och helstekte fläskfilé och lindade in med bacon och svängde ihop kroketter och svampsås medan jag nöjde mig med att gulla med bebisar och underhålla gästerna. Lite ansträngde jag mig dock; jag plockade fram en morotskaka ur frysen och svängde ihop lite glasyr lagom till kaffet. Det där rådet att använda dötiden under den sista segdragna graviditets-veckan till att baka och frysa in visade sig vara en god idé, för vem 17 hade haft lust att ställa sig och baka nu. När man kan använda tiden till så högprioriterade saker som att sitta på balkongen och dricka kaffe i vårsolen!