Lön för mödan

Hade mitt första lönesamtal i veckan, hur man nu kan komma på att lägga in såna mitt under föräldraledigheten. Man är ju inte direkt på hugget efter femtielva sömnlösa nätter, och hur man ska lägga fram sina goda prestationer för att öka sina lönechanser har man ju helt förträngt. "Jo serru chiefen, ja e jäääkligt bra på å torka spya!" Det kanske var därför jag inte fick nån vidare höjning?! Men jag har ju förstått att jobbar man inom kommunal verksamhet så får man vara nöjd ändå, man ska helt enkelt vara glad att man inte blir nollad -för det kan man tydligen bli om man har otur! Inte för att de statliga lönerna var nån höjdare de heller, men nollad kunde man åtminstone inte bli. Nej när det kommer till löneförhandlingar tror jag alla som har privata arbetsgivare kan skatta sig lyckliga, där har man i alla fall -för det mesta- en hygglig chans att kunna påverka utgången av sin förhandling. Här är det bara att skriva på och gilla läget, oavsett om det står 0 eller 1000 på papperet!

En eeeeevighet....

Jag borde verkligen ta och rensa den här datorn, alternativt göra som Barbaskön och införskaffa en ny uppdaterad version. Varje gång den ska startas upp tar det flera minuter innan alla konstiga program är färdiga att användas, program som jag knappt vet av att jag en gång installerat och än mindre vad de ska användas till. Sen ligger det förstås en hel del musik, film och bilder lagrat och baxar utrymme, det bidrar väl också till den evighetslånga uppstartstiden. Och vet man med sig att man har exakt 14 minuter över innan nån hungrig gaphals vaknar och kräver ens uppmärksamhet så känns de där extraminuterna som så outhärdligt långa, så man väljer att låta datorn stå och lutar sig tillbaka i soffläge igen och tar en kaka till i väntan på den stundande mistluren. Hos oss låter det iofs mest som uff-gnuff-snuff, men det är nog så enerverande det med.

Sol i Stockholm

Säga vad man vill om Stockholm, men dess innevånare blir otroligt avslappnade så fort solen tittar fram. Igår träffade vi Kim och spanade in folk vid Mariatorget.
Vi satte oss mitt i grönskan, dvs mitt på torget, och åt glass och fikade och kollade på alla underbara människor som kommer fram när solen skiner. Mitt inne i stan samsas de alla sida vid sida; pensionärerna med fusk-rayban och midjeväska, kotlettfrillorna med medhavd skumpa, bikerskillarna som spelar boule bredvid barnfamiljerna som kastar frisbee och jagar springande barn i gröngräset. Åsså alla tjejgäng, med eller utan barnvagn, som tar första chansen att bättra på brännan med en latte i ena handen och mobilen i andra. Alla tar de med sig en filt och slänger sig i första bästa grönområde, även om det råkar vara mitt i stan, ett par meter från Hornsgatan.

Hjärtegull

Det här är bara ett lockbete för dom som inte ser mig så ofta eller inte hunnit träffa mig än... Nu blir ni väl liiite sugen på att snuffa bebis va? ;-)

Kusinbesök

Två veckor gamla kusin Mathilde kom och hälsade på igår. Hon hade vuxit till 51 cm och 3,7 kg, och borde således vara precis lika stor som Arvid var när vi lämnade BB. Men jag kan inte tänka mig att den här ungen nånsin varit så himla liten! Hon såg ju ut som en fågelunge bredvid sin en månad äldre kusin. Fast man inser hur skönt det är att ha en lite större bebis, som kan underhålla sig själv, som somnar på egen hand och som inte skriker så fort man inte håller i honom. Då förstår man att utvecklingen går framåt och att vardagen bara kan bli bättre (i alla fall fram till sisådär 10 månader när de börjar kunna ta sig runt i lägenheten på egen hand...).
Skönt ändå att det gick bra att bjuda hem gäster på middag, vi har inte vågat oss på det tidigare med tanke på skrikande spädbarn och sömnbrist, men det gick ju galant. Och det berodde förmodligen på att det var barnafadern som stod för fiolerna och helstekte fläskfilé och lindade in med bacon och svängde ihop kroketter och svampsås medan jag nöjde mig med att gulla med bebisar och underhålla gästerna. Lite ansträngde jag mig dock; jag plockade fram en morotskaka ur frysen och svängde ihop lite glasyr lagom till kaffet. Det där rådet att använda dötiden under den sista segdragna graviditets-veckan till att baka och frysa in visade sig vara en god idé, för vem 17 hade haft lust att ställa sig och baka nu. När man kan använda tiden till så högprioriterade saker som att sitta på balkongen och dricka kaffe i vårsolen!

Rödvin, älgar och elefantungar

56,5 cm lång och 5320 gram blev resultatet för det lilla matvraket vid Bvc-besöket förra veckan. Inte undra på att hälften av kläderna i garderoben plötsligt krympt, han växer ju som en elefantunge! Men enligt barnmorskan är det så charmigt med valkar på bebisar, så det var bara att mata på. Tänk om man kunde fått dom kommentarerna när man själv var höggravid; "Det är så charmigt med lite extra hull och dubbelhaka, så det är bara att käka på! Ta en bit morotskaka till förresten, din rumpa ser lite benig ut!".
Morrmorr kom ju på besök också under helgen, med väskan packad med älgfärs och rödvin. Oslagbar kombination helt enkelt, och eftersom barnafadern inte uppskattar varken det ena eller det andra så passade vi på att ge honom frikort och ha en tjejkväll med elefantungen. Mycket mysigt och mumsigt! Det tyckte förmodligen pappan också som fick ta en Pizza Hut/öl-kväll på stan med polarna, utan att behöva oroa sig för att komma hem i tid till blöjbyten och rapning. Men eftersom hans sällskap bestod av andra nyblivna fäder blev kvällen inte blötare än att han var hemma och nerbäddad på soffan redan strax före klockan två. Så mycket party orkar man alltså med som småbarnsfarsa. Vi får väl se hur länge jag pallar när det blir min tur! ;)

Redo för en dag på stan

Nu drar vi in och gör Gamla Stan med bärsele! :)

En annan värld

En dagstur till jobbet blev det förra veckan. Alltså det där jobbet som jag tyckte det var så jobbigt att lämna, ni vet den där arbetsplatsen som jag trodde jag skulle sakna? Herregud, vad tänkte jag på! Det kändes riktigt konstigt att vara där, jag menar, folk JOBBADE faktiskt med alla dessa mer eller mindre hopplösa uppgifter, satt framför sina fullproppade skrivbord och utförde en massa arbete medan jag spankulerade runt i lokalerna och undrade till vilken planet jag kommit. Arbete, schema, tidspassning, alla såna där ord känns helt främmande för mig. Äta, sova, duscha, promenera i solen, så ser en fullspäckad dag ut numera. Hur man någonsin kunde hinna med ett arbete kan man ju undra. Kul var det i alla fall att träffa alla slitna jobbarkompisar som tydligen fått sjukt mycket mer att göra i och med finanskrisen. Och för varje minut kändes det mer och mer som jag valt en betydligt roligare tillvaro... Vi fick i alla fall med oss ett paket snygga POP-kläder till lillen och bestämda uppmaningar om att snart komma tillbaka och hälsa på igen. Vi får väl se när min mentala hälsa klarar av en sådan omställning igen!

En kvarlämning från forntiden

Ett komma sex kilo. Så mycket finns det kvar av nio månaders umbäranden, nio månaders kringsläpande på livmoder och fostervatten och extrakilon i en enda salig röra. Det är nästan så man blir lite besviken, ska nio månaders vedermödor försvinna spårlöst bara sådär? Som jag har slitit och släpat, och nu är det enda fysiska beviset upplöst i intet. På sin höjd att man kan peka på sina utökade höfter och säga: "jodå, här ser man minsann spåren efter en segdragen graviditet". Ungefär som en guide på en PRO-baserad busstur till fornlämningar från vikingatiden: "här framme kan man då skönja jordbrukssamhällets uppkomst". De där noll komma sex kilona tänker jag förresten tillskriva uppgraderingen på det övre maskineriet från B till D. Tyvärr kommer väl det beviset också att försvinna spårlöst, precis lagom till bikinisäsongen tar sin början.

Soliga dagar!

Påskhelgen rann förbi fortare än kvickt, tack vare det fantastiska vädret. Jag hade riktig sommarlängtan där ett tag, när solen var som varmast och alla människor verkade ta av sig ytterkläderna och samlas kring uteserveringar och caféer. Långfredagen spenderade vi hos Arvids farmor och faster inne på Söder med en traditionell påskmiddag a´la Ringvägen (tortillas med valfri fyllning). Arvid blev så uppspelt av sällskapet att han somnade i soffan efter maten så de trötta föräldrarna kunde smita undan och ta en snabbis i sovrummet (dvs en snabb tupplur, den enda snabbisen man uppskattar i det här stadiet). Underbart att kunna sova en stund i lugn och ro utan att ha öronen på helspänn, så det måste vi göra om oftare. Lördagen rådde rena värmeböljan i El Stockholmo med 18 grader i skuggan, så jag spenderade förmiddagen på balkongen med en kopp kaffe och Leif GW´s senaste. På eftermiddagen blev det en långpromenad genom villaområdena för att drömma sig bort lite grann, till den dagen man har möjlighet att skaffa sig ett hus för några miljoner. Det finns otroligt fina små villor i närområdet med gångavstånd till t-banan, men de kostar som sagt därefter också. Det blir nog till att spela på Lotto om vi ska lyckas hamna där nån dag!
Eftersom vädret var nästan lika fint på söndagen så tog jag en långpromenad på egen hand. Det är svårt att beskriva känslan av att kunna vara ute och röra sig utan en massa dökött att släpa på, och då tänker jag inte enbart på resterande familjmedlemmar. Snarare på alla extrakilon man fick bära runt på i slutet och de jobbiga foglossningarna som så effektivt satte stopp för all form av motion de sista 3 månaderna. Så jag tog en frihetsdoftande promenad och grabbarna tog med sig bärselen och tog en öl i vårsolen med polarna. Och kan man tänka sig, det var ingen som hade efterlyst den förrymda mamman eller ringt barnavårdsnämnden när jag sammanstrålade med dem efter nån timme!

Så söt när du sover

Fem timmar i sträck sov han i natt, den underbara lilla bebisen! Tror inte jag har varit så här utvilad på väldigt länge, ja säkert en månad minst...!
Annat var det igår natt, då fanns det en billig bebis till salu i Bandhagen. Från kl 05 på morgonen och fyra timmar framåt sov han i 10 minuters skift, dessemellan var det skrik och gnäll och allehanda klagomål. Och när inte bebisen kan sova, då sover ingen annan heller. Det finns säkert en hel del duktiga människor som tycker att man inte ska lyfta upp en bebis vid minsta lilla skrik och gnäll, men då är de förmodligen inte a) nyblivna föräldrar eller b) bosatta i en 2:a. Uppfyller man dom två kriterierna så inser man ganska snabbt att enda chansen att rädda nån form av vila eller nattsömn är att trösta bebisen så snabbt som möjligt, även om det innebär att gå två varv runt kvarteret kl 05 på morgonen med en klängande bebis hängande över axeln.

PÅSKPUSSAR FRÅN BANDHAGEN

Syndens näste

Ja jag får väl erkänna att vi begick årets första dödssynd den här veckan, i alla fall om man ska lyssna till barnmorskorna på Mvc. När vårens underbara solstrålar var som varmast tog vi ungen på armen och satte oss på första bästa öppna uteservering och drack en iskall öl i lugn och ro.
Ärligt talat, har man avstått från nånting så gott i så många långa månader och dessutom genomlevt nio månaders viktökning, hormonsvängningar och sömnproblem så tycker jag man är värd en kall öl (eller åtminstone en tapperhetsmedalj, men det fanns tyvärr inte på menyn). Tack och lov var Arvid enbart go' å gla' hela tiden och verkade tycka att det hela var betydligt mer spännande än en eftermiddag på rygg i babygymet, så vem vet, en vacker dag kanske vi tom vågar göra om det!

Att sova eller inte sova

Barbaskön skrev tidigare ett inlägg om sömnproblem, om hur jobbigt det är att inte kunna somna om ifall man vaknar mitt i natten. Jag försökte komma på smarta tips som att vädra sovrummet, inte dricka koffein innan läggdags etc. Sen fastnade jag själv i vakenhetsträsket och insåg att inga gamla råd fungerar när man väl stressat upp sig som mest över att inte kunna sova. Att sova har annars aldrig varit nåt större problem för mig, och med tanke på de få timmar man får sova nu borde jag ju somna som en klubbad säl så fort tillfälle ges. Men istället ligger jag och funderar, filosoferar, lyssnar efter minsta lilla pip från sängen bredvid och känner efter ifall jag inte är lite hungrig-törstig-kissnödig ändå. Jag har mörklagt, vädrat, provat rogivande téer och öronproppar och läst till ögonen trillar igen av utmattning. Men så fort jag släcker lampan är det kört, hjärnan inser att det snart är dags för nästa matskift, och sen är jag klarvaken igen. Och eftersom alla goda råd sägs vara så dyra kan jag väl efterlysa några gratis här?

Pressat schema

Det är verkligen inte lätt att få tiden att gå ihop när det är en total nybörjare som lägger schemat. Tidsåtgången stämmer liksom aldrig med det man har räknat med, och det verkar som schemaadministratören inte tar någon som helst hänsyn till fikapauser, lediga helgdagar eller övertidsersättning vid obekväm arbetstid. Inte heller verkar bebisar ha koll på det här med vikarier och extrapersonal, så de enda anställda får köra skiftgång eller slita arslet av sig istället. Fast man får ju beundra ett ledarskap som lyckats med miraklet få hela personalstyrkan överens om att det enda som betyder nåt, är att chefen är mätt, glad och gosig.

Smaskens!

Världens smartaste leksak tyckte skruttungen som inte tog många sekunder på sig att lista ut hur den skulle användas. Det blev omedelbar succé för tutt-bollen som har hängt med i ett antal år nu, och hunnit bli uppskattad hos både kusin G och hans pappa lååångt innan den hamnade i Bandhagen. :)

Vårshopping... eller inte

<-- Faster Jennie och faster Pernilla med sambon Fritiof kom på besök igår och blev charmade av Bandhagens lilla charmtroll. De senare går i väntans tider med beräknat datum i morgon, så de passade på att få lite bebisvana redan nu. Och bebisgymet Fritiof gjorde stor succé, efter 40 minuters lekande fick vi använda övertalning för att få Arvid att överge sin nya lekkamrat och sätta i sig lite käk istället.
Idag är det sånt strålande vårväder så man börjar tro att sommaren kanske kommer så småningom ändå. Dags att leta vårjacka med andra ord, men jag vet inte om minstingen kommer att acceptera en guidad rundtur i stans gallerior. Vi vågade ju oss på en shoppingrunda vid Globen i torsdags och hittade lite nya pyjamasar till den växande killen och vårkläder till mamman som hunnit bli redigt trött på att gå runt i storblommiga tält. Tyvärr hann vi knappt igenom halva butiksutbudet innan nån trött kassörska använde högtalarsystemet till att få ut sina stresshormoner och aggressioner, och sen var ju friden över. Bara till att slita upp pengarna, kasta sig mot kassan och sen försöka hantera en sur och svettig bebis som just fått eftermiddagssömnen förstörd. Vid närmare eftertanke tror jag att vi nöjer oss med att inhandla nya solglajjor i granncentrumet, det känns som lagom med spänning för idag.

Bebis x 2

Rena rama babyboomen har det vart de senaste dagarna! Igår blev det en liten Lucia på Mårtensgatan och i eftermiddags blev det bebis i Älvsjö! Helt underbart, svårt att förstå att man själv låg där på BB för bara 3 veckor sen och försökte fatta vad man varit med om (och hur man nu skulle ta hand om den där lilla kraken). Men skönt att allt gått bra i båda bebislägren, nu inväntar vi bara de första bilderna på underverken.
Den här kraken har förresten växt till sig ordentligt sen BB-tiden, vid Bvc-besöket i måndags hade han gått upp till 4500 g och växt på sig 4 cm! Jag börjar undra om det är grädde eller tillväxthormoner jag har i tuttarna?

Amningskoman slår till

Det enda vettiga jag har utfört idag är att äta, sova och handla godis. Okej, det blev en barnvagns-promenad på 50 minuter till och från shoppingen, men utöver det har jag verkligen fastnat i den berömda amningskoman. Så fort bebisen har sovit så har jag gjort samma sak, alternativt passat på att äta eftersom jag verkar göra av med energi som ett mindre ångverk. Inga kreativa idéer här alltså, bara rent myspys-slappande hela dagen. Ganska skönt det med, om jag ska vara helt uppriktig. Vem vet, jag kanske kan vänja mig vid det här livet så småningom! Typ lagom till rackarungen börjar fara runt i gåstolen och riva ner allt mellan golv och tak, då kommer jag ligga på soffan och undra vart min lugna föräldralediga vardag tog vägen.