tisdag 17 mars 2009
Så var man en lejonmamma
Jag vet inte hur det gick till men dagarna verkar inte riktigt räcka till lika mycket nu för tiden. Orken tryter redan vid 18-19-tiden på kvällen, då när man vanligtvis brukar varva ner och mysa i TV-soffan. Och ändå är det ju mest bara sova-amma-äta som gäller, men det tar visst på krafterna det med. Vi tog en premiärtur med barnvagnen igår i vårsolen, det var efterkontroll på BB så vi tog t-banan till Skanstull och promenerade därifrån. Jag tror vi funderade i säkert 20 minuter innan vi kom fram till vad han skulle ha på sig för att inte vara för varm och inte för kall, men till sist blev det åkpåse och det var nog ett ok val för han sov hela vägen. Själv satt jag och kastade misstänksamma blickar på varje förbipasserande passagerare, och nåde den som vågade sig på att nysa i närheten av min bebis! Ack ja, det går fort att bli en revirbevakande lejonmamma. Vid den här tiden för en vecka sedan hade jag ingen aning om hur fort den förvandlingen skulle gå, då låg jag mest och guppade på en saccosäck och försökte samla kraft, utan en tanke på hur den resterande framtiden skulle te sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Va roligt att premiärturen gick bra, inte för kallt eller för varmt ;)
ja visst är det otroligt vilka känslor de små liven kan väcka!! otroligt skoj, men oxå lite läskigt! det är kanske därför dom inte börjar skolan förrän det gått några år och man vant sig lite så man inte slår ner varenda unge som tittar snett på ens egen ;-)
skönt att vara hemma, skulle vara jätteskoj att komma och hälsa på och få träffa Arvid live, men jag törs inte, fast än det verkar vara bättre service på SÖS än här hemma :-)
kram
Det är en naturlig instinkt att skydda det dyrbaraste vi har ;)
Jag ska tatuera in en lejonhona som visar tänderna (typ morrar) och en lejonunge som ligger nedanför ... på min skuldra. :-)
Så känner jag mig jämt!! Nåde den som skadar min bääs! ;-)
Jag trodde att den känslan skulle "lägga sig" ju äldre Saga blev men den blir ju bara större och starkare!
Hoppas allt är bra annars!!
Kram
Känner oxå igen mig i den känslan, nåde den som ger sig på mina barn... Hoppas att allt gå bra med Arvid och allt omkring...
Många kramar
Rose-Marie
ja caroline tycke jag skulle hänga på när hon åker ner nästa helg, å det vore så kul att träffa pyttet! jag kan ju itne prata i telefon med han som med dig ;-) men vi ska åka till stockholm i sommar så då kommer vi förbi så kan vi bytlånas lite bäbis :-) å jämföra bäbisbajs å annat kul som småbarns föräldrar gör... :-)
Skicka en kommentar