lördag 21 mars 2009

Lugnet före stormen

Utmana ödet ska man tydligen inte göra. Efter att ha haft över en vecka med skrikfria dagar och nätter och en snäll och sömnvänlig kille fick vi igår natt känna på hur det är att ha en bebis med magknip. Vaken och gnällig varannan timme natten igenom, utom framåt morgonen när han var vaken och skulle käka tre timmar i sträck (precis när man själv trodde man skulle däcka). Jag skulle ju ta min första barnvagnsfika igår så det kändes verkligen som om jag utmanat ödet när han varken ville sova eller sluta gnälla. Men en tur i vagnen innan vi kom in på cafét gjorde susen, han sov som en stock tre hela timmar och lejonmamman kunde äntligen andas ut igen. Nu blir det Minifom och magmassage efter varje måltid, för huuu vad jobbigt det är att se sin lilla skrutt ha ont utan att kunna hjälpa till.

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj vad söt han var, väldigt lik sin far när han var nyfödd. Hoppas han blir lika vacker som mamma.
Hälsningar från Micke, Anne-Li och Mormor i H-fors