Två tuffa dagar

Två dagars utbildning i 7-Tjugo, en kurs i hur man coachar ungdomar på bästa sätt, det ska jag sätta tänderna i med start i morgon bitti. Första gången jag lämnar valpen i mer än 6 timmar och första gången på länge som hjärna ska få jobba. Ska bli kul att se resultatet av det. Och hur mycket separationsångest jag kommer ha innan jag äntligen är hemma efter 10 timmar utan bebis. Självklart har jag drabbats av en riktig dunderförkylning och går runt och snorar och fräser och känner mig som om skallen var full av blöt bomull. Jag kommer verkligen vara kursens stjärna... ;)

Nästan nästan klart...

Äntligen börjar det bli lite ordning på kaoset i Bandan. Kartongerna är uppackade och alla skåp och lådor i ordning. Kvar finns lite papper att sortera och kläder att tvätta eller slänga, och så förstås Lillprins Bus rum som behöver uppdateras lite för att duga i mammas ögon. Lekmatta, leksakshylla och en byrå skulle bli fint därinne, och så nya gardiner och en rullgardin. Hans rum ligger på södra sidan så det vore lite otäckt om han skulle börja vakna vid soluppgången varje morgon. Fast den risken kanske inte är så överhängande i det här grådiset! En taklampa och ev en rolig vägglampa ska han väl ha också, sen är nog rummet i ordning. Just nu känns det som lampa, rullgardin och en matta är det viktigaste, så det blir en tur till Ikea snarast. Pappan ska få ett nytt skrivbord också eftersom jag kastade ut hans gigantiska ekmöbel som tog upp alldeles för mycket plats. Vi har ju ändå bärbara datorer båda två, så ett litet behändigt skrivbord med lådor el klaffar på sidorna vore väl mer genomtänkt? Det känns som om årets julklappshandling kommer gå till huset och hemmet, och lika bra är väl det?

Vi flytt' vi!

Mitt i flyttkaoset befinner vi oss när alla andra firar advent! Vi fick snabba besked om en nyrenoverad 3:a hos samma fastighetsägare, med inflytt snarast möjligt. Så igår kånkade vi möbler och flyttkartonger om vartannat, tur att det finns goda vänner som kan ställa upp med kort varsel! Faster Alice tog hand om barnpassningen medan vi andra slet som små djur. Det tog faktiskt inte alls så lång tid som jag trodde, men det finns fortfarande småsaker kvar att göra. Typ tömma skafferiet och plocka över lampor och flytta telefon och bredband... Röja förrådet ska vi göra i veckan. Och så flyttstädningen givetvis, ryyyyys! Skura badrumsgolv och rensa golvbrunnar med en bebis i bakhasorna är verkligen ingen höjdare. Vi får nog leja bort bebisen om vi ska lyckas genomföra det här någorlunda snabbt!

Advent vadå?

Måste hålla med Barbaskön idag, adventsstädning är ett ord som inte existerar i Bandhagen. Plocka undan saker och hålla ordning i vardagsrummet (läs: lekrummet) gör man ju var och varannan dag, det räcker så väl. Adventspynta vet jag inte riktigt hur andra gör, men här ställer vi en stake i fönstret och sen är det klart. Till julen tar vi dock i lite extra, det ska erkännas. Då plockar vi fram blockljus med doft av kanel och ställer ett par snögubbar på köksbordet, och sen är det julfint ända fram till påsk! Eller till annandagen i alla fall, då brukar jag tröttna och städa undan alltihop. Som ni förstår går det ganska fort det också... :)

Fy skäms

Ibland undrar man hur det kommer sig att man inte kan hindra sig själv från att babbla för mycket. Man vet ju hur jobbigt det är när andra kommer med jobbiga kommentarer, och så upptäcker man att man sitter och gör precis samma sak själv. Under dagens mammafika överträffade jag nog mig själv i den grenen. Trots att alla andra slitna småbarnsmammor sitter och ser närmast gråtfärdiga ut av tröttht, sitter jag och beklagar mig över att bebisen bara sovit 11,5 timmar i natt. Jag kan förstås inte låta bli att vara stolt över min bravur, att ha fått världens envisaste bebis att sova 12 timmar per natt, men man kanske inte ska trumpeta ut detta i tid och otid i alla sorters forum. Man vet som sagt själv hur jobbigt det är med dessa människor som alltid envisas med att berätta hur bra de har det, och så sitter man själv och rapar upp käcka kommentarer som ingen vill höra. Shame on me!

Inga men

Lite förhöjd kroppstemp men aldrig över 38 grader, några dagar med lite extra klängighet och några nätter med sämre sömn, annars verkar inte svinsprutan ha lämnat några större men på lillprinsen. En morgon vaknade han redan kl 6 och fick för sig att det var dags att gå upp. Mamma försökt lägga ner och ramsa om och om igen ("nu ska vi sova, det är inte morgon än"), men till slut gav pappa upp och plockade upp liten ledsen skrutt. Som naturligtvis var hungrig som en varg efter att ha hoppat över kvällsslurken dagen innan, vilket mamma borde ha vetat, men nyvaken och trött som få så tänker man inte alltid så långt. Det kompakta mörkret på morgonen gör att man bara vill borra ner huvudet i kudden och somna om. Tur att man fortfarande kan ge lite frukost i sängen innan man blivit tillräckligt klar i huvudet för att gå upp och koka gröt.

En avklarad!

EN i familjen är numera vaccinerad mot fläskflunsan! När vi kom till Ekorren i morse fick vi höra att vaccinationen av småbebisar (6 mån-3 år) precis kommit igång på vårt BVC, och att dagiset i närheten hade 13 fall av insjuknade. Så vi tog en sväng förbi och fick sprutan vi också. Vi hade nog lite tur, för under gårdagen hade det stått 350 barn (och 350 föräldrar) i en låååång kö för att vaccinera sig. Men vi kom 10 minuter innan de stängde och då var det bara vi där, så vi fick komma in direkt. Än så länge verkar inte bebisen ha reagerat nämnvärt på det inträffade, men lite feber och klängighet får man väl vara beredd på. Det hade ju varit skönt tat få sin egen spruta fixad samtidigt men härnere verkar det inte bli nån vaccinering förrän i december (om man inte tillhör riskgrupper). Hoppas hoppas man håller sig frisk till dess!

Varde ljus

Det börjar dra ihop sig för ljusterapi för min del. Varje år tror jag att jag inte ska behöva, och varje år upptäcker jag i det gråa höstvädret att "oj vad trött och låg och osocial jag blivit", och inser att det är dags att ladda ljus igen. Fast det är ju ganska fantastiskt vad lite vitt ljus kan åstadkomma! Bota alltifrån trötthet och depressioner till sockerberoende och osocialt beteende. Nu väntar jag bara på att få sätta igång, tills dess får ljuslampa och dagspromenader räcka.

Rugguggla

Strax efter kl 16 och det är redan mörkt som natten ute! Inte undra på att många börjar drömma sig bort till soliga stränder och värme. Härnere har vi absolut ingen snökänning alls, det är bara duggregn och ruggväder dagarna i ända. Skönt att hålla sig inne med andra ord, det blir hellre att man bäddar ner sig i soffan med en kopp te och en bra film än att man ger sig iväg på träning och liknande aktiviteter. Nej, här är det mysdagar som gäller, och såklart en massa bebisfika dagarna i ända.

Hallelujahmoments

Om man kunde dela ut ett eget Nobelpris, så skulle jag nog göra det nu. Förresten skulle jag ju ha fått ett själv också, enligt Emilias mamma, efter att ha tipsat om hur man kan göra med bebisar som vänder sig och vaknar hela nätterna. De hade inte sovit många timmar per natt och var desperata efter tips när jag berättade hur vi gjorde med Arvid; en kudde på vardera sidan i spjälsängen, så blir vändningen inte så lätt att genomföra. Det hade tydligen fungerat över förväntan, med bättre sömn och gladare mamma som resultat!
Men om jag skulle dela ut ett eget pris skulle det bli till Anna Wahlgren, denna tärda och lite lätt skräckinjagande niobarnsmamma, som med några enkla grepp förändrat tillvaron för slitna outsövda småbarnsföräldrar.
Man ska som sagt inte ropa hej, det är då problemen börjar igen, men från att ha vaknat varannan timme och käkat sig igenom nätterna sover Arvid nu 12 timmar i sträck utan vare sig napp eller tutte. Peppar peppar, jag hoppas det håller i sig! Helt otroligt vilken skillnad det gör att få flera timmars sammanhängande sömn, både för oss och för bebisen som numera äter som en häst på dagarna. Närmare ett hallelujah-moment än så här kommer man nog inte i bebisträsket! :)