Peppar peppar!

Liiiten ljusning på bebisfronten, idag verkar han ha fått lite bättre humör. Jag har nästan fått duscha i fred, fick kasta mig ut ur badrummet med vått hår och kladdig foundation för att förhindra en annalkande skrikattack, men i övrigt har bebisen nästan varit sitt vanliga jag. Vi tog en två timmars promenad till Globen och tillbaka i sällskap med Hanna K och 11 månader gamla Elsa. Arvid var mycket imponerad av tjejsällskapet som kunde både stå och gå, så nu dröjer det väl inte länge innan han tror sig kunna göra samma sak. Men än så länge får han nöja sig med att krypa. Moster Monika visade ju hur man skulle göra och nu är det ett väldigt stående på alla fyra, ett litet kryp framåt och sen ner med magen i marken igen. Det kanske är lika bra att det tar sin lilla tid, så den här amningshjärnan får tid på sig att få ordning på barnsäkerheten i lägenheten.

Dessa underbara dagar...

35 minuter, det är nog den längsta vakenperioden vi haft utan bebisgråt idag. Allt har varit fel, precis allt, och det enda som hjälpt är att bära runt på skruttungen som ett litet kolli. Att äta eller fixa fika med 8,5 kg bebis på armen är numera ingen konst, men att laga mat och diska med en hand? Där går gränsen! Tur att det finns andra i hushållet som kan sköta den biten. Det står att den här kinkighetsperioden inte varar mer än 1-2 veckor, tack och lov säger jag. Ett par till såna här dagar och jag kommer lägga ut mer än bara bebiskläder på Tradera!

Ett steg fram och två steg bak

Äntligen tillbaka i den förorenade storstadsluften igen, efter en händelserik vecka i norrland! Vi hade en lång härlig vistelse med bara några få orosmoln -en envis förkylning, lite magknip och ett par sömnlösa nätter, annars hade vi det toppen. Men det är ju alltid skönt att komma hem till sitt eget igen och få krypa ner i sin egen säng. Detsamma verkade bebisen tycka, som började sova lite bättre igen. Han har dock kommit in i en ny klängperiod där det bara är mamma eller pappa som gäller. Jag trodde i det längsta att det var nya tänder på gång -igen- men efter att ha läst "Växa och upptäcka världen" så börjar jag undra. Enligt forskarna som skrivit den kommer barnen att upptäcka att mamma kan försvinna när de är omkring 29 veckor, med en hel del sömnsvårigheter och klängighet till följd. Och när blev Arvid 29 veckor? Jo i onsdags, samma natt som han började sova dåligt! Fast det kan väl lika gärna bero på den envisa förkylningen som gjort att det fullkomligt flödar snor ur ungen på kvällar och nätter. Inte lätt att hålla fast i nappen under de förutsättningarna! Nappen ja, den hade vi ju vant oss av att sova med innan vi åkte uppåt. Det gick dock väldigt snabbt att hitta tillbaka till samma gamla hjulspår, det räckte med en sömnlös natt för att den skulle plockas fram och stoppas in igen. Vi väntar nog med att göra ett nytt försök tills den här orosperioden ebbat ut.

Semester igen!

Nästan en hel vecka har vi spenderat i norrland och huj vad med människor vi har hunnit träffa! Full fart varje dag, och det är väl så det ska vara. Inte har matvanorna förbättrats av norrlandsluften, tvärtom, det är fika och småsmaskande dagarna i ända. Och träningen är förstås i det närmaste obefintlig. Men när vi väl är hemma igen får vi ta tag i det projektet, till dess tänkte vi bara njuuuuuuuta!

Let's latte!!

Redo för en dag på stan tillsammans med Sally! Och vad passar bättre som uppvärmning än att sitta själv och äta smörgåsrån? Det är ju himla skönt om man kan underhålla sig själv medan mamma fixar frukost och gör sig redo.
På bebisgruppen i måndags var det minsann inte bara vi som var snuviga, varenda unge hade en snorsträng hängande över läppen. Ingen verkade dock ha drabbats av kotlettfeber så vi hoppas det är en överdriven bild som ges att halva Sverige ska slås ut. Inte för att nån skulle sakna alla oss mammalediga lattemorsor med barnvagnarna i bredd, att smitta ner oss kanske snarare skulle anses vara en välgärning... Nä nu måste jag fylla på kaffemuggen och ge mig iväg in till city!

Smittohärd?

Rinnsnuva och lite trött och hängig, men fortfarande ingen feber enligt örontempen. Borde man strunta i bebisgruppen i morgon eller ska man våga sig dit utan att bli anklagad för att smitta ner alla andra? Med tanke på att vi hållit oss undan och tagit det lugnt i ett par dagar nu så tror jag lillkillen skulle uppskatta lite ny miljö och roligt sällskap. Det skulle nog hans mamma också göra... :)

Dags för mat... igen!

Har just läst igenom barnmatsbroschyren från Bvc ännu en gång och förundrats över hur mycket en sexmånaders bebis förväntas äta. Det ska vara gröt till frukost, mat till lunch, smörgåsar till mellanmål och välling till kvällen och dessutom en massa bröstmjölk dessemellan. Med tanke på att jag fortfarande ammar och därmed har hunger som en utsvulten prärievarg hinner vi inte med så mycket annat än ätande just nu. Så fort jag har satt i mig ett av alla mina mål så ska bebisen ha nåt att äta, och så snart han har ätit så börjar min mage kurra igen. Och hur vi än försöker tajma in det så vi kan käka samtidigt så kommer vi för eller senare i otakt eftersom jag är mer eller mindre konstant hungrig och aldrig tackar nej till en macka eller en portion kladdkaka. Det kommer bli riktigt roligt den dag jag slutar amma och fortsätter med de här matvanorna; än så länge går ju vågen bara neråt vad jag än sätter i mig, men det kommer bli ett mycket otrevligt uppvaknande den dag amningen upphör... *ryyys*

Aj aj aj

Jaaaa jag kom iväg och skakade rumpa i förrgår! Underbart, superkul och självklart blev jag tokförkyld på kuppen. Det var väl inte helt oväntat eftersom lillgubben firade halvårsdagen med att få sin första rinnsnuva. Ingen feber, men snuvig och kinkig. Precis som jag själv känner mig! Dessutom har jag en förj*vlig träningsvärk i axlar och nacke, man glömmer alltid att stretcha ut på egen hand efter danspassen. De där superduktiga urhäftiga dansproffsen som står längst fram och knappt stretchar alls, de har förmodligen redan slitit ut varenda led i kroppen. Vi andra dödliga behöver minst en halvtimmes extra tänj och vrid och dra för att inte se ut som en sneddragen marionettdocka dagen efter. Ont i kroppen och snuvig alltså, men det är nog ingen fläskflunsa på g än så länge. Hoppas verkligen vi klarar oss undan den skiten! *peppar peppar*

Halvår

Sex månader idag, hurra hurra hurra!

Mindre bra idéer

Inför dagens halvårsbesök på Bvc -visst är det otroligt, har det redan gått 6 månader- fick jag den briljanta idén att bada bebisen innan. Man vill ju inte få anmärkningar, vore lite taskigt om det skulle bli som vid bilbesiktningen.
"Näädu, den här naveln får nog tvättas om! Visst läckage i de bakre regionerna också. Kom igen om 2 veckor så ska vi se om det blir godkänt!"
Så för att vara på den säkra sidan gjorde jag i ordning badbalja i morse. Och insåg sen att det finns en anledning till att han oftast badar badkar med nån av oss. Som synes på bilden så blev hela golvet, inklusive mamma, nerskvättat av mycket badglad bebis. De goda nyheterna är att både bebis och köksluckor nu är rena och fina!

Kämpa på kämpa på!

Det gick inget vidare det där med att ta sig tid till egna aktiviteter. Förra veckan lyckades jag över förväntan, det blev två danskvällar i stan på egen hand. Otroligt skönt att komma hem och se att allt fungerar även om Mamma Tutte försvinner ett par timmar vid läggning. Men i måndags räckte inte orken till, så det blev ingen reggaeton på kvällen. Nu MÅSTE jag hålla orken och motivationen uppe så jag kommer iväg i morgon kväll, jag BEHÖVER den här träningen och den här tiden för mig själv! Dessutom, att komma in på ett lummigt svettigt Urkraft och träffa alla andra likasinnade människor är en energiboost i sig. Så kom igen, hjälp mig att peppa ordentligt så det blir nåt drag under galoscherna i morgon!

För FB-vägrare

Om man inte har Facebook men ändå vill veta vad Arvid haft för sig i sommar kan man kolla in det här:
Arvids Fotoalbum

Bäst just nu

Blir man inte riktigt glad och lycklig av att komma hem hungrig som en varg och upptäcka att nån annan lagat maten, och desto bättre, gjort i ordning en lunchlåda till dagen efter som man bara kan sätta in och värma? Just nu hatar jag att behöva fundera över vad jag ska äta till lunch, så att hitta en färdig tallrik chicken fajitas i kylskåpet är en riktigt tiopoängare. Tänk att det finns män som vet precis vad en ammande kvinna behöver!

OKEJ'RÅ!

Okej, det är bara att inse; semestern är över! Försöker ta mig i kragen och få ordning på bloggandet igen, det är väl på tiden eller hur?! Jag vet inte riktigt hur det går till men dagarna tycks inte räcka till för såna här aktiviteter längre. Jag som hade sett fram emot en låååång skön mammaLEDIG period! Känns som jag får omvärdera den tanken en aning, efter femtielva vaknätter och en försvunnen fritid. Men jag ska nu göra ett allvarligt försök att ta mig i kragen och avsätta lite tid för såna akktiviteter, såna där saker som man hann med förut men som aldrig tycks komma ifråga nuförtiden.
Vi får väl hoppas att det lyckas! :)