STÄNGT FÖR SEMESTER

Sommaruppehåll har denna blogg tagit, förhoppningsvis ses vi igen efter sommaren! :)

Nya tider

Nu är jag trött på det här, nu ser vi framåt istället! I morgon ska jag våga mig ut i lokaltrafiken igen, dock inte med buss. Jag tror jag väntar liiite till innan jag ger mig ut på en busstur, men t-bana in till stan för lite fika och shopping kan nog vara bra. På torsdag ska vi på Bvc och få veta mer om smakportioner. Svårt att tro att lillprutten ska börja äta mat snart! Han känns ju fortfarande så himla liten. Betyder det här att man ska börja leta efter matstol, hakklapp och dreggelskyddande bordsunderlägg?!

Fortsättning följer...

Det finns tydligen flera som varit med om busschaufförer från hell! I dagens Expressen berättar en annan mamma om precis samma sak, en vagn som välter efter att chauffören tagit en kurva för snabbt. Chauffören brydde sig inte i det fallet heller, läs hela artikeln här.
Efter morgonens intervju i P4 känner jag mig lite omskakad, för självklart hade Busslink en representant med i radion som mer eller mindre hävdade att "allt ansvar ligger hos föräldrarna" när man väljer att åka med barn på bussen. Hallååå, har den personen någonsin provat att åka buss med barnvagn? Vet hon inte hur snabbt bussen kör iväg, hur man knappt hinner få ombord vagnen innan bussen drar iväg med en rivstart, och hur tillintetgjord man är som mamma i en sån situation? Visst borde man skrika åt chauffören att stå still tills man fått vagnen på plats, men vilken småbarnsmorsa vågar sätta sig upp mot en nonchalant chaufför samtidigt som man försöker hålla sig på benen och hålla koll på sin vagn och sin bebis? Kanske är det dags att man ryter ifrån, innan det händer någonting riktigt otäckt.

Dagens tidning

Ingen höjdarartikel direkt och verkligen ingen smickrande bild, vi ser ut som två oroliga utslitna småbarnsföräldrar... eller vänta, det är ju precis det vi är! Lokaltidningen Söderort har just ringt och vill göra en uppföljning om busschaufförerna som kör som biltjyvar, och Sveriges Radio P4 vill ha en intervju i morgon för att ställa Busslink till svars i studion. Vi får väl hoppas att det ändå leder till något bra i slutändan...

Vira Blåtira

Det har inte blivit mycket sömn i det här huset de senaste dagarna. Från att ha sovit ganska bra och vaknat kl 4 eller kl 7 på nätterna har det varit bebisgråt nästan varannan timme nu i två nätter. Och det är ju inte så konstigt med tanke på vad han har varit med om, men jag hoppas att det ger med sig snart. Annars kanske SL kan komma hit och vara barnvakt ett par nätter??

Bra läkekött

...har min lilla kille. Dagen efter olyckan har nästan all svullnad och rodnad gått ner, bulan ser bra ut och det enda som återstår är ett svullet öga och en ängslig bebis som inte vill bli lämnad ensam mer än några sekunder i taget. Han kräktes ett par gånger i natt och sov oroligt, annars verkar han ha klarat sig fint trots allt.

Tur i oturen

Det är väl trots allt tur att man har folk i sin närhet som är lite om sig och kring sig. Medan jag bara kom på att ringa till SL och lämna in en anmälan om händelsen och få beskedet att "de skulle prata med föraren", ringde svärmor till polisen och berättade vad som hänt. Och jag har nog inte haft så höga tankar om dem tidigare, men de gjorde verkligen en ordentlig insats och ringde upp mig så jag fick berätta i detalj vad som hänt, de skickade en patrull som stoppade föraren och tog alla sorts prover, och de upprättade en anmälan om vårdslöshet i trafik alternativt vållande till kroppsskada. Alltihop under tiden vi satt på akuten och försökte hämta oss från chocken. Att få bli tagen på allvar i en sån situation kändes otroligt bra, och förhoppningsvis leder det till någonting. Om inte annat så kanske chauffören stannar och kollar hur allting gick nästa gång hans körning är nära att orsaka en katastrof. För det är inte utan att man tänker på hur det KUNDE ha gått; om nån vuxen hade stått i närheten och ramlat över Arvid, om dörrarna inte varit ordentligt stängda, om han inte slagit sig precis över ögat utan nån millimeter längre ner... Vi hade nog tur i oturen, som ändå kom hem med en ok kille. :-/

Mardrömsdagen

Vi hade tänkt ta en liten shoppingdag igår Arvid och jag, kolla in butikerna i Kungens Kurva och kanske hitta ett parasoll till barnvagnen. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Busschauffören som vi åkte med hade tydligen väldigt bråttom, för vi hann knappt få ombord vagnen innan han körde iväg. Och när det var dags att svänga ut på motorvägen gjorde han det i sån fart och med en så snäv sväng att alla väskor och saker på bussen började glida bakåt. Utom vagnen, den välte. Och Arvid ramlade ut. Det är svårt att beskriva chocken man får när man inser att det där byltet som just studsade mot dörren och nu ligger i en hög på nedersta trappsteget, det är min bebis. Min mjuka lilla 4 månaders kille har precis flygit ur vagnen och slagit huvudet och nästan fått vagnen över sig. Som tur var fick vi hjälp av medpassagerarna för chauffören, han brydde sig inte ett skvatt. Han fortsatte sin vansinnesfärd utan att kolla hur det gick för den hysteriskt skrikande bebisen och hans tårögda morsa. Vi fick lirka oss av bussen själva vid första bästa station och där blev vi ståendes, jag storgråtande och Arvid blåslagen och otröstlig. Chauffören stod kvar några minuter vid hållplatsen men han iddes inte komma och fråga hur det var med oss. Istället fick vi hjälp av förbipasserande som kom fram och undrade vad som hänt. Jag lyckades samla mig tillräckligt för att ringa några vänner som bor i närheten och de behöve bara höra min röst i telefonen för att slänga vad de hade för händer och kasta sig i bilen för att komma och hämta upp oss och köra till närakuten, samtidigt som J kastade sig iväg hemifrån att möta upp oss där. Väl framme på närakuten började Arvid lugna ner sig, men de skickade oss ändå vidare till Astrid Lindgrens barnakut för att göra en ordentlig check. De höll oss under uppsikt i 6 timmar innan vi fick åka hem med en trots allt ganska tillfreds kille. Men det blev taxi på hemvägen, för det dröjer nog innan vi sätter oss på en buss igen.

Bättre väder

ÄNTLIGEN LITE SVALKA! Vem hade trott att man skulle längta efter det, men herregud vad skönt med är en molnig dag! Temperaturen ligger visserligen fortfarande på 24-26 grader men tack vare molnen klarar man sig undan det stekande solskenet som legat på i det närmaste dygnet runt den senaste tiden. Sommar och sol brukar vara den bästa tiden på året, och Stockholm är otroligt vackert på sommaren, men den här veckan har det varit lite för olidligt. Med en bebis som inte gillar värme och den ständigt närvarande amningskoman känns det välbehövligt med en dags svalka. Sen kan vi ta några dagars sol igen, bara man får en liten paus emellan så den överhettade hjärnan får återhämta sig.
Eftersom det är lite svalare idag har bebisen fått ha kläder på sig för första gången på en vecka. Men nu när han vänder och vrider sig till mage stup i kvarten verkar han mest tycka att kläder är till besvär: bar hud glider väl bättre mot underlaget, och så kan man ju alltid sparka ner blöjan till knävecken och kissa på parketten...